Trick or treat

Nu är det Halloween igen. Från att förra året vara söt i sin lejondräkt valde Axel i år mellan Spiderman och Superman. Det blev Spiderman och han hade gott sällskap av drygt 10 andra barn på dagis. Nils var för cool för att klä ut sig menade han. När jag kom till hans dagisfirande var alla söta bin utom en. Nils som tvärvägrade. Jag tror att båda är överens om att det är godiset i korgen som är grejen med Halloween.

Som en extra Halloweenbonus kom vårt lass från Sverige idag. Bättre än julafton. Alla gamla leksaker kändes nya.

Halloweenkex med Esther på dagistrappan



Killen som inte klär ut sig


Axel med sin klass och Teacher Claire utklädd till katt


Jiao tong da xue det är mitt universitet det

Att plugga kinesiska tre timmar om dagen innebär tre timmar hemma vid skrivbordet med läxor och repetition. Jag gör helt enkelt inget annat än att plugga, leka och torka snor.

Tänkte lägga upp lite bilder från min vardag, som jag faktiskt tycker är extremt kul.

Läxan, japp det är jag som har skrivit


Klassen



Entrén


Min japanska klasskamrat håller lektion, imorgon är det min tur



Shanghais modevecka

I veckan som gått har det varit modevecka i Shanghai. Jag fick möjlighet att gå på den svenska visningen. Många länder passar på att visa upp sina märken. Sverige valde att visa upp Gudrun Sjödén.

Det var ganska märkligt att se de kläder man sett på sin mammas kulturtantskompisar passera på röda mattan uppburna av vackra unga kinesiskor. Modellerna kunde knappt gå i de fotriktiga skorna. Gudrun Sjödén valdes för att modeveckan hade ett miljötema, men kulturtant blir nog inte nästa trend i Kina. "I like the more simple scandinavian design" hördes under eftersnacket. Tji fick ni! Det blev sallad i håret, brokiga mönster och färg.





En tur till Seoul

Nu är det snart två sen vi kom hem från vår resa till Seoul, ungefär så lång tid det har tagit att återhämta oss...Det var absolut inget fel på Seoul, tvärtom, men två barn i storstad tar på krafterna. Nästa resa får nog gå till stranden. När Axels lärare frågade honom "Did you see anything interesting in Korea?" svarade Axel "I saw no toys." Så det är nog fler som tycker att bad och gräva ska vara en del av nästa utflyktsmål.

De fyra bästa sakerna att uppleva i Seoul var helt klart 1) Stadens gröna ambitioner 2) Stadsmuren 3) Bordsgrillen 4) Changdeokgung palatset med den förbjudna trädgården. Då får man tänka på att resesällskapet inte tillät några sena kvällar eller någon shopping.

1) Seoul känns som ett asiatiskt Sverige. Det funkar, det är rent, inkomstskillnaderna tycks inte vara extrema, det verkar vara ett välfärdssamhälle. En likhet med Sverige är också de gröna inslagen i stadsmiljön och miljötänket, men som oftast i den här delen av världen tar det sig mer spektakulära och storslagna uttryck. Ett exempel är Cheong-gye-cheon, strömmen som rinner genom city. På 60-talet däckades  strömmen över med en tvåplans motorväg, men drygt 30 år senare tänkte man om. Motorvägen revs och floden frilades och är idag ett populärt ställe att strosa på. Stan skulle bli grönare, 384 miljoner US dollar kostade projektet.

I området kring Bukchon Hanok village, ett område med traditionella koreanska hus som renoverats och bebos av vanliga Seoul bor, säljer varannan butik ekologiska varor. Det var nästan som hemma på Söder! Eko är precis som i Sverige poppis bland medvetna storstadsbor.

För en Shanghaibo är Seoul en grön oas. Parkerna är skogar med gångvägar och stigar och många av Seouls invånare drar på sig träningsoverallen och går ut i det gröna.

Cheong-gye-cheon i downtown



Cheong-gye-cheons änder får mat


Familjebild i Bukchon Hanok village


2)Vi dras till utflykter som innebär att gå uppför uppför uppför med barn på ryggen. Seouls stadsmur, Bukaksan, var dock värt träningsvärken. 20 minuter med taxi från stan kan man kliva på muren där den erbjuder som mest spektakulär utsik. Ta med pass kontrollen är ganska strikt för president residentet ligger i närheten. När vi var klara hamnade vi i en park som var en skog och 10 minuters promenad senare var vi i stan igen. För hurtiga Seoulbor verkar Bukaksan vara ett vanligt helgnöje.

Det var rätt brant, men som tur var lördag så vi lockade med lördagsgodis


3)Bordsgrillen. Maten i Seoul handlar, förutom det stora utbudet av västerländsk mat, mycket om kimchi. Starkt och fermenterat. Jag erkänner, jag gillar inte fermenterad mat. Kimchi funkar i mindre portioner, men inte hela tiden över allt. Bibimbap, ris, kött, grönsaker och ägg med kryddor är nog min favorit i det koreanska köket. Gillar man  att leka vid matbordet är ett koreanskt barbecue med bordsgrill ett måste. Vi hamnade på ett enkelt ställe bland matstånden på Dongdaemun market. Super gott och personalen charmades så pass mycket av barnen att vi fick sitta ner tillsammas och äta.

Nils charmar koreanska restaurangbesökare på Dongdaemun market


4) Changdeokgung palatset byggdes 1405 och ger insikt i traditionell koreanskbyggnadsstil. Träbyggnaderna är målade i starka färger och ligger grupperade runt små torg/gårdar. Höjdpunkten med besöket var dock Biwon, den förbjudna trädgården. En gång förbjuden för alla utom kungligheter. När vi gick in i trädgården upplevde vi ett lugn. Vackra hus bland högvuxna träd och små dammar. Det var vackert.



I förbjudna trädgården


Summasumarum, bor du nära Seoul och har fyra dagar över. Åk dit, det är väl värt ett besök, även med barn och det finns säkert leksaker att se någonstans.

Killar med attityd utforskar Haechi, Seouls skyddsmaskot.



Moganshan, tillflyktsort nu och då

Även västerlänningarna som bodde i Shanghai för 100 år sedan tröttnade ibland på staden som aldrig sover och som svettas i sommarens hetta. De hittade Moganshan, ett berg i Hangzhoutrakten. Där byggde de sommarhus i europeisk stil och flydde de heta sommarveckorna. Som med så mycket annat kom det att förändras med andravärldskriget och kommunismen. Västerlänningarna försvann, villorna lämnades att förfalla eller gjordes om de flerfamiljshus, tennisbanorna odlades upp och swimmingpoolerna användes för att lagra kol.

För cirka 10 år sedan flyttade den första västerlänningen dit på nytt. Mark Kitto, en brittisk affärsman, fick efter många turer hyra ett hus av staten. (Staten gillar att äga i Kina). Idag är Moganshan återigen en populär tillflyktsort för västerlänningar i Shanghai. Det finns flera hotell och guesthouses och ibland hör man om folk som köper sig ett sommarhus i Moganshan.

Nu är det vår tur att tröttna på trafiken och avsaknaden och natur i Shanghai och förra helgen tog vi tåget till Hangzhou och begav vi oss till det bambutäckta berget. Återigen med familjen Nordqvist! Vi bodde på Naked Retreats som har tio restaurerade hus i olika storlekar som de hyr ut. Vi valde extra allt och hade två Ayis som lagade all mat till oss. Vi är bortskämda, men det var underbart att vakna till doften av nybakt bröd och stekt bacon. Dagarna spenderade vi på stigar och  i trappor i skogen. Landskapet består av bambuskog och teplantager. Luften är frisk, kranvattnet är rent och de gamla husen är magiska.

Tre tips:
Glöm barnvagnen, ta med bärselen.
Läs Mark Kittos bok "China Cuckoo".
Räds inte träningsverk i vaderna.

Morgonkaffe utanför "vårt hus"


Madeleine, Amanda, Johan och Linnea på väg upp



A och A på väg ner



Nils på min rygg


Johan med tjejerna i teplantaget



Ett av de magiska gamla husen



Te och bambu





Föräldramöte på kinesiska

I veckan vad det dags för K1 Bumblebees första föräldramöte. Strax innan mötet började slog det oss att vi var de enda ickekineserna i rummet. Sen hälsade Axels ena lärare välkommen, på kinesiska och fortsatte att berätta om dagarna på dagis, på kinesiska. Ibland sa den engelskspråkiga läraren lite, men annars satt vi ganska frågande. Jag kände igen några tecken på PPT-bilderna och fattade två skämt. Lustigt nog var vi rörande överens om att läraren var väldigt förtroendeingivande och verkar ha koll på sina saker. Mot slutet levde vi oss in i rollen som svenska engagerade föräldrar och ställde mötets alla frågor.

Axel är inte den enda i klassen som inte har kinesiska som sitt modersmål, men de är i minoritet. Tydligen och tyvärr verkar barnen gruppera sig efter vilket språk de talar. Axel har tagit rygg på Ava, en mulattjej från Australien som är klassens ledare. Jag tror att det är en bra strategi, men jag hoppas och tror att det om några månader känns lika naturligt att leka på kinesiska som på engelska. För oss var det en bra lärdom att sitta frågande på föräldramötet, nu tror jag att vi förstår Axel bättre när han tycker timmarna på kinesiska är svåra att hänga med i.

Axels klass första dagen på terminen. Hitta svensken!



RSS 2.0