hannaishanghai

Söndagkväll och veckan har sprungit iväg igen. Ibland känns det som om jag hinner allt. Ibland inget. Denhär veckan är det helt klart studierna som inte blivit av som de borde. Axel har varit hemma med hosta och feber i några dagar. Shanghaihostan, när den väl kommer lämnar den inte. Nu mår han bättre och det blir dagis imorgon.

Nils testar som vanligt gränser. Nytt är balansgång på badkarskanten. Han tror också att han är stor nog att kissa som storebrorsan, men han fattar inte riktgt grejen.

Vi förbereder oss för fredagens avfärd till Hanoi och farmor och farfar och även på det faktum att vi snart har en son som är fyra. Idag firade vi lite i förskott och köpte en riktig cykel. En stolt kille har cyklat runt i eftermiddag. En avundsjuk lillebror har tittat på.

Sjuk hemma är inte så kul



Det är typ så här de stora killarna gör...


En dålig idé

Igår spelade Roxette i Shanghai, stora delar av svensk kolonin var på plats tillsammans med nästan 10 000 andra fans. Marie Fredriksson, som enligt många knappt kan gå själv, genomförde en grymt bra konsert och stod upp hela tiden. Mest gamla godingar och som sista extranummer kom till slut "Listen to your heart". Barndomens musikupplevelser blev som pånyttfödda och vi dansade i bänkraden. Sist jag såg Roxette var tidigt 90-tal i Gränbyhallen, Uppsala.

Roxette var efter Wham det andra västerländska bandet som tilläts spela i Kina det var 17 år sedan i Beijing. Igår gav de allt och publiken sjöng med och var helt klart med på glädjeresan.

Äntligen har jag också varit på kinesiska muren. Kinas landmärke nummer ett. Långa mil, extremt hårt arbete och lika imponerande som jag föreställt mig. Vår guide tog oss till en del av muren som inte är renoverad, inte kommersialiserad och egentligen inte öppen för allmänheten. Det var vi, två italienare och en bonde på plats. Klättringen upp till själva muren tog nästan en timme. Väl där kunde killarna leka i snön och fika när jag och Andreas turades om att gå/klättra/hasa på muren.

Ny kalenderbitarekunskap för min del var att de fogade samman stenarna med ris blandat med kalksten eller med
äggvita blandat med vinäger.

Ett besök på brandstationen är precis lika kul i Sverige som i Kina. Brandmän verkar gå hem i alla åldrar och hos alla nationaliteter. Förra veckan följde jag med Axels klass till den lokala brandstationen.

Just nu har de tema transporter i skolan och brandbilen är storfavorit. De lär sig också vilket nummer man ska ringa om man vill ha tag på polisen (110), brandmannen (119) eller ambulansen (120). Så nu är vi redo när olyckan kommer.

Igår var det den första dagen i Shanghai på tre veckor då solen skulle skina. Det betydde dis. Idag regnar det igen. Vädret har inte varit så dåligt under februari och mars på drygt 30 år skriver tidningarna.

Men idag struntar vi i det! Idag glädjs vi åt att två av vår favoriter fyller år. Tage blir fyra och farfar Peter blir äldre. Axel funderar på hur man bäst skickar en tårta till Stockholm.


Korsningen Huai hai/Wukang. På väg till Jiaotong university en solig dag i Shanghai.