hannaishanghai

Fredagsmys borde snart bli ett av Svenska akademins nya ord, om det inte redan är det. Detta måste för alla barnfamiljer gäller även i Shanghai.

Vårt fredagsmys började redan när vi vaknade. Axel var på strålande humör och satt och läste högt för oss i soffan när vi åt. Xiong kom tillbaka idag och möttes med kramar och glädje. Vi och lägenheten har saknat henne. Nu jagar hon dammråttor.

Axel och jag tog en taxi till dagis. Varje dag vill han ta med sig en ny bok och läsa på vägen och visa för fröken. Idag var det Konstapel Katt. En katt som jagar kaktjuvar på Vetekatten. Axel har äntligen börjat prata på dagis. Hans första meningar var " My tummy is big" och "This is giraffe". Känns som en bra början.

Efter dagislämning promenerade jag till en bra frukt- och grönsaksaffär på Wulumuqi Lu och köpte jordgubbar. Nu är det säsong för jordgubbar i Shanghai och vi frossar. Ikväll blir det jordgubbar och Mango till efterrätt. Eftersom det är fredag unnade jag mig också en fikastund med kaffe och pain au chocolate. Det som jag gillar mest med Shanghai är kontrasterna. I ena gathörnet kan man köpa dumplings för en krona, i det andra dricka fin kaffe och äta perfekta franska bakverk. Det bästa av två världar.

På vägen hem förstod taxichauffören som vanligt inte mitt uttal. Vad han däremod förstod var när jag sa. Jag hittar, kör Huai hai lu och sväng vänster på Madang. Nu bemästrar vi den här stan.

Högläsning


Kvällens efterrätt

Nu har vi testat en av Kinas måsten. Beijing duck. Det var gott, små pannkakor där ankan tillsammans med gurka och vårlök rullades in. Xiong var barnvakt till barnen för första gången och det gick utmärkt. Alla tre sov. Vi fick fortsätta kvällen på Shanghai world financial center, även kallad kapsylen, Shanghais högsta byggnad och världens högst belägna bar. Två glas vin kostade lika mycket som hela ankmiddagen. Det säger nästan mer om ankans låga pris än vinets höga.

Duck king på Huai hai lu

Nu är Anna och Oscar på plats! De kom med snön, en bunt bamsetidningar och en påse lösgodis. Alla är glada, utom kineserna som förfäras över att det snöar för andra gången den här vintern. De har hunnit med att leka, kolla på stan, hämta på dagis och ätit massor av god mat.

Den klassiska kinesiska hemmafrun spelar mahjong. I de flesta böcker jag läst äventyrar hon också familjens förmögenhet genom sitt spel. Det var i och för sig på den tiden då en hel del opium röktes i Kina.

Idag hade jag min första Mahjong-träff och det verkar kul. Komplicerade regler, en hel del rävspel och trevligt sällskap. Vi är sex stycken noviser som lär oss av en mer luttrad mahjongspelare. Det är fortfarande ganska många hemmafruar som har mahjongträffar varje vecka. Numera är det dock förbjudet att spela om pengar i Kina så vår förmögenhet, eller min föräldrapenning, behöver inte äventyras. Spelet inspirerar fortfarande till filmmanus. Kung Fu Mahjong 2 verkar vara en riktig höjdare:

"Fanny is a skilled mahjong player and young housewife, who's usually forbidden from her tile-clicking addiction by husband Johnny. However, when Johnny falls in with gambler Demon, Fanny gets sent packing. Johnny takes up with Demon's sister Curvy, and Fanny is left alone and seems to lose her mahjong-playing skills. Luckily, she receives additional training from her mahjong mentor Three Tiles, who also schooled Auntie Fei, as well as sexy player-in-training First Love. With the aid of her mahjong sisters, brother, plus Auntie Fei's husband Chi Mo Sai, Fanny regroups in time to take on Curvy, Demon, and Johnny at a climactic mahjong tournament."

Nu har mormor och Gunnar äntligen landat i Shanghai. Som Axel har längtat och med ett barnabarn som längtat finns det inte utrymme för att vara jetlaggad så de har redan fått många smakprov på hur livet i Shanghai ter sig. Igår promenerade vi i kvarteren, kollade på grodorna och krabborna på vår matmarknad,  fikade på Starbucks, lekte med tågbanan och åt Xiongs fantastiska goda mat.

Idag skiner solen i Shanghai så morgonen har vi spenderat i Fuxing park och åkt både karusell och druckit te. Xiong lagade dumplings till lunch och nu är gästerna ute på egen hand. Vi väntar på att någon ska komma och fixa vår kökskran. För tre veckor sedan meddelade jag vår hyresvärd att den var på väg att gå sönder och inte kunde lagas. Det har varit radiotystnad sen dess. I Kina gör man inte saker i förebyggande syfte. Idag gick kranen sönder. Vattnet går inte att stänga av och hyresvärdens agent är ute och panikhandlar en ny kran åt oss. Som sagt mormor och Gunnar har redan fått erfara både hur underbart och hur knepigt livet i Shanghai kan vara.

Granen är klädd. En majoritet av pyntet hänger på en gren. Granen fick flytta upp från golvet till TV-bänken när Nils började klä av den och Axel blev arg på Nils för att han förstörde hans gran. Igår var det julfest på Andreas jobb med fiskdamm, glögg och middag. Imorgon ska de sista klapparna köpas, på tisdag kommer gästerna och på onsdag levereras maten. Sist men inte minst tomten är kontrakterad så det är faktiskt jul nu.

Julstämningen har svårt att infinna sig i Shanghai. Det är fortfarande varmt och skönt och eftersom kineserna inte firar jul så är det inte så mycket pynt på stan. Vi har börjat att pynta med bockar och julstjärnor och snart tar vi nog fram Ikea plastgranen också. I helgen, andra advent, var vi på tysk julmarknad, tomten var på plats och varmt vin fanns att köpa, men det var nästan 20 grader varmt, så suget efter glögg var ganska obefintligt. I helgen var också Axels dagis kompis Sophie här och lekte med sina föräldrar. Det var röj i tre timmar och sen var alla utmattade. Sophies mamma är kines och pappan engelsman/spanjor. För första gången hörde vi Axel komunicera med andra på engelska och även lite kinesiska. Imponerande.

Första advent hade svenska kyrkan gudstjänst med glögg och pepparkakor. Axel undrade var Jesus var och när pepparkakorna skulle serveras. Det första frågade han prästen som hade svårt att leverera ett svar som dög för Axel.

Tredje advent kommer vi att fira på kompisens Arvids femårskalas. Axel har fått sitt första inbjudningskort!

Fjärde advent kanske vi får ställa till med glöggparty.

Sohpie och Axel i vår rutschkana




Axel och Mina kollar in den uppblåsbara tomtens stora skor



Utmattad Nils på väg hem från julmarknaden


Vårt compunds julpyntade entré

Idag har vi varit på söndagsfika med barnhage och hemhjälp. Våra fransk/holländska grannar bjöd på kaka och hade sin helg ayi på plats. När de fick sitt andra barn i våras tyckte de att de behövde två ayis också. Så nu har de en på heltid och en på halvtid. Visst känns det lite märkligt, men ganska bekvämt att hinna avsluta sina meningar och dricka sitt te utan att bli avbruten varannan minut.

Expatlivet är lite som att bli förflyttad tillbaka till 50-talet. Papporna pratar om pokerkvällar och mammorna skvallrar om folks liv och leverne på compoundet och klagar över ayis som slarvar med städningen. Igår när Andreas och Axel var på Shanghai aquarium och tittade på sköldpaddor utspelade sig denna konversation:

Andreas: Titta där är mamma-sköldpaddan.
Axel: Ja
Andreas: och där kommer pappa-sköldpaddan.
Axel: Nej, den är på jobbet.

I sommar blir det kollo hos gudmödrarna Mia och Cecilia för att vända världsbilden tillbaka i rätt läge igen.


Mia och Nils har det bra i barnhagen


Andreas matar, Nils och Axel leker tåg

Vissa saker är sig lika. I november blir alla barn magsjuka oavsett om de bor i Stockholm eller Shanghai. Det började med Axel, som ganska snart bättrade på sig, och fortsatte med lillkillen som precis vaknade och hulkade och sen skrattade igen. Han tycker nog inte det där med att kräkas är så märkligt, det gör han ju efter varje måltid. Nu är det bara att börja satsa pengar på vem av oss som står näst på tur.

Som medborgare i EU glömmer man lätt att omvärlden inte är lika öppen mot oss som vi är mot varandra i EU. Gränser är mer än ett språkbyte eller en kulturellutmaning när man lämnar unionen. I Kina förändras visumreglerna också lite då och då, eller från dag till dag om man får tro vissa. Eftersom det av någon anledning är extra svårt att få arbetsvisum om man är advokat är vi här på business visa. Det gör tillvaron lite mer osäker eller mer spännande beroende på hur man ser det. Fram till februari behöver vi inte oroa oss för så länge sträcker sig visumet nu. Vi måste bara lämna landet en gång, vilket vi gör på torsdag när vi följer med Andreas jobb på konferens till Hongkong. Mer om det senare. Sen börjar utmaningen. Just nu finns det tre möjligheter. Visumet kan förlängas här i tre månader och eventuellt någon månad till efter det. Det kan förlängas i Hongkong i sex månader men då måste vi lämna Kina var 30e dag. Själv har jag inget problem att turista runt i Asien var 30e dag, men med två kids i släptåg ökar min tvekan över det alternativet. Det tredje alternativet är att åka hem och ansöka om sex nya månader i Kina. Stockholm i februari lockar, men tänk om de ändrar reglerna och vi inte får komma tillbaka?

Jag älskar de här små vardagsbekymren man har här nere. Jag vill hellre tänka på beställningen av cashmeretröjor till familjen jag ska lägga hos damen på hörnet. Regina har det dock ännu lite kämpigare för hennes pass och visum blev stulet. Det är dumt och jobbigt att bli av med sitt pass. Ett tips till alla som funderar på att komma till Kina. Tappa inte passet. Det verkar dock som att det efter några turer till migrationspolisen i Pudong, Andreas snälla sekreterare och en visum agent kan reda ut sig när vi åker till Hong kong.

Glad cyklist utan fler vardagsbekymmer än vilken film han ska se, vilken bok han ska läsa och vilket klistermärke han ska få när han kissat på pottan.

Idag har Peter och Kikka kommit till Shanghai. De överaskad Andreas med sång när han rakade sig och dagen har fortsatt med idel glada händelser. Axel och farmor dansade i Fuxing parken, farfar fick åka med i favorit karusellen, champagne innan middagen och nu innan läggdags fick jag skypa med min farmor och farfar. Farfar har, efter att ha hittat på en uppsjö av ursäkter, köpt ett headset till datorn och finns nu, 90 år fyllda på skype! Det är fantastiskt att få höra deras röster ända här borta i Shanghai och jag är djupt imponerad och oerhört tacksam för att farfar fortsätter att hänga med i den tekniska utvecklingen. Han är en förebild helt enkelt.

Just nu öpnnar riksdagen och om några minuter berättar partiledarna hur den nya regeringen kommer se ut. Vår uppkoppling är för seg för att följa det hela live, så därför passar jag på att skriva. Att SD lämnade kyrkan i dag är vansinnigt pinsamt. Att så många svenskar röstat på ett parti som inte tycker att alla människor är lika mycket värda är skrämmande. Trots att svensk politik känns lite avlägset härifrån följer vi utvecklingen noga. Vad som kommer att hända under det här året känns osäkert. Antingen blir det vilda västern eller så kanske det snart blir vardag och maskineriet tuffar på som vanligt.

Vi har spenderat den här dagen med familjen Backteman i Fuxing parken. Barnen, och vuxna, har åkt karusell och roat sig. Det är lov i Kina så parken var full av körer, dansande par och familjer med picknick. Vädret är som en dag i slutet på augusti i Sverige. Runt 20, klar luft och soligt.

Jag funderar ganska mycket på kinesiska värderingar och hur människor tänker. I Fuxing finns till exempel en karusell där man sitter i små flygplansliknande stolar som går runt på en bana. Varje plats är utrustad med en pistol och i mitten står det en pingvin, en elefant och en tiger. Det hela går ut på att passagerarna ska åka runt runt och skjuta på djuren. Jag undrar vad som skulle hända om Grönan presenterade det som nästa sommars nya attraktion. " Barn älskar att skjuta pingviner" , " Ta med ditt barn och lär dem skjuta utrotningshotade djur". Jag vet inte hur fräscht det känns. 

Nu är regeringen presenterad. Noterar att många nya mycket kompetenta m-minstrar tar plats i RK och att vi fått ett landsbygdsdepartement. Spännande.

Undrar vem som tycker att det är roligast?



Pontus skjuter elefanter

Hej bloggen. Äntligen kan jag skriva igen. Vi har flyttat och China Telecom har efter några dagars väntan varit här och installerat bredband. Ungefär lika pålitliga som en hantverkare hemma. Säger nio kommer vid två, men nu funkar det perfekt.

Mycket har hänt de senaste dagarna. Jag har blivit ett år äldre. 32 är en bra ålder. Åldersnojjan var som störst på kvällen innan den stora dagen. Så stor att jag gick till gymmet. Nu 32 år och en dag gammal känner jag mig nöjd, 32 är minst lika bra som 31 eller 25.

Andreas och Regina hade mycket fuffens och hemligheter för sig inför min födelsedag. De gjorde dock misstaget att involvera Axel i dem och han berättade glatt om att det skulle bli pannkakor till frukost. Födelsedagen var en perfekt blandning mellan klassisk svensk gräddtårta och den lyx vi har möjlighet att unna oss här. Det sjöngs på morgonen, efter lunch gjorde jag manikyr och pedikyr och på eftermiddagen kom en svensk familj och en Hongkong/fransk familj över och åt tårta. Kolla in tårtorna på Reginas blogg reginaikina.blogg.se. Kvällen avslutades med middag på tu man hand och en skön men extremt hårdhänt massage.

Flytten hit till den nya lägenheten gick kanon och vi stormtrivs. Utsikten är grym, sängen om möjligt ännu hårdare än på förra stället, möblerna långt ifrån nordiskt avskalat, men hemtrevligheten är mycket närvarande. Bra helt enkelt.

Födelsedagsbarnet på balkongen spanandes efter gästerna



Gästerna

Imorgon 09.00 är det dags för mandarinlektion två. Läxan är precis avslutad och jag kan konstatera att fördelen med mandarin är avsaknaden av grammatik. Inga genus, orden tycks mest vara att stapla på varandra. Nackdelen är uttalet, mycket märkliga "sch" ljud. Tecknen får jag nog lära mig nästa gång jag bor i Kina.

Den här helgen har varit så extremt grå. Ingen sol, bara moln och regn. Vi har besökt Yu Yuan trädgården i gamla stan, träffat några grannar, sjungit Axels dagissånger och introducerat mat i Nils liv. Föga förvånande gapade han glatt och svalde.

Allvaret har också präglat helgen. I lördagsmorse dog red fish 1, i lördagskväll flöt nummer 2 upp och ner och i dag bevittnade jag hur den sista lilla röda fisken gav upp. Axel har inte noterat att vi återigen är fyra (+1) i familjen. Han tappade ganska snart intresset för husdjuren.

Några bilder från helgen

Nu även med banan som föda



Axel leker doktor och konstaterar att Nils är frisk



Yu Yuan trädgården

Fredagskväll och efter en torsdagskväll på stan med champagne och utsikt över Shanghais skyline är vi nu parkerade i soffan. I dag firar vi Nils fyra månaders dag och att vi varit i Shanghai exakt en månad. Nils har spenderat en fjärdedel av sitt liv i Kina och han verkar gilla alla glada ansikten.

Vi har skaffat husdjur! I dag i Fuxing park spontanshoppade vi tre röda akvariefiskar, en bytta med lock som är deras tillfälliga hem och två påsar fiskmat. Axel har döpt dem till det kollektiva namnet "red fish". Just nu bor de på balkongen. De har fått nytt vatten och jag vet att de inte ska få för mycket mat. I övrigt är mina kunskaper om akvariefiskar obefintliga så alla tips och skötselråd mottages tacksamt. Det första vi ska göra är att skaffa dem ett större hem och lite stenar och växter.

Fiskarna har redan varit med om lite äventyr. I dag är det "moon cake festival" i Kina. Fullmånen är tydligen perfekt i dag men den gömmer sig bakom massiva gråa moln. Helgdagen firas tillsammans med släkt och vänner och i flera veckors tid har folk mumsat på mooncakes. En ganska torr kaka med söt fyllning. Det tycks vara asken som är det viktiga. Det finns väldigt lyxiga sidenaskar som ser ut som smyckesskrin.

Vi har firat med, Janne och Andrea, våra vänner från Washington som besöker Shanghai. Vi möttes upp i Fuxing park drack krysantemumte och mumsade månkakor. Axel har kastat långa blickar efter kakasken i flera dagar, så för honom var det en högtidsstund. Han tjuvstartade dock redan igår när det var månfest på dagis. Efter lite lek i parken var det dags för lunch så fiskarna fick hänga med på restaurang. De klarade sig från att bli uppätna. Efter restaurangen var det glass och kaffe och fiskarna fick bästa platsen i vagnen.

Väl hemkomna kom våra grannar över med sina två tvillingsöner som är lika gamla som Axel. Fiskarna fick åka lite karusell, men efter det har de haft det lugnt och skönt på balkongen. Nu är det nog dags att ge dem lite kvällsmat.

Våra grannar, en fransman och en kinesisk tjej från Hongkong och deras söner inte bara lekte utan hjälpte oss att översätta när vi träffade vår ayi. Ayi betyder faster och det är vad kineserna kallar sina hushållerskor. Vår ayi, om hon nu väljer att jobba för oss, heter Chiong och är i femtioårsåldern. Hon ska på halvtid hjälpa till att städa och fixa hemma och när Regina åker hem i januari känner hon oss förhoppningsvis oss så väl att hon kan ta hand om barnen då och då också. Vid det laget har vi nog lärt oss så pass mycket mandarin att vi kan kommunicera lite bättre, Chiong pratar ingen engelska. Jag har min första mandarinlektion på fredag och Andreas, eller Wen, som hans kinesiska namn är, har redan börjat. Google translation och ett bra lexikon kan nog fungera tillsvidare.

Månkakor i Fuxing



Red fish åker vagn



Chiong bekantar sig med Nils

I helgen har vi för första gången sen vi kom till Shanghai lyckats att ta det lite lugnt. Ett besök i poolen, ett på snabbköpet och ett i kyrkan är det vi hunnit med.

Vi går nästan aldrig i kyrkan hemma men tänkte att det var ett bra sett att träffa lite barnfamiljer och få sjunga lite svenska sånger. Andreas plankade in på övriga familjens medlemskap, men kompenserade det med kollekten. I kyrkan fann vi en liten men trevlig skara svenskar. Prästen Lennart, som tjänstgjorde i Thailand under tsunamin, lyckades trollbinda Axel så pass att han nästan var tyst en hel timme. Några högljudda förfrågningar om vad han pratade om den där prästen, om det inte gick att få ett kex (oblat) till och varför han inte fick smaka på vinet blev det, men i övrigt en mycket tyst gosse. Mot slutet fick Axel frågan vad han hette och passade då på att berätta vad hela familjen hette och lite övrigt som han hade på hjärtat. Många skratt i kyrkan och som tur vad blev han avbruten innan han hann bli för intim. Kvällen avslutades med het och god sichuan mat på Pinchuan. Vi har nu börjat att dricka te till maten när vi äter kinesiskt. Igår blev det ett väldigt sött men gott mandelte.

Vi har också prövat på hur det är att vara tonårsföräldrar. Regina har hittat vänner och har kastat sig in i Shanghais intensiva uteliv. Ja, vi vet ju inte hur intensivt det är. Vi har hunnit med varsin kväll ute på fyra veckor och var båda hemma innan midnatt. Men det verkar intensivt. Tanken på vad vi själva gjorde på nätterna när vi var 19 gör oss inte lugnare, men det är bara att vänja sig, försöka vara lika coola som mina föräldrar var när jag började gå ut och tacka för att vi om 15 år kanske är mer förberedda än andra föräldrar. Jag lovar att jag inte ska försöka låna ut några "trevliga" kläder eller fråga om jag får hänga på ut, även fast jag är lite sugen...

Nu kollar vi på CNNs rapportering om det svenska valet. Imorgon är det valvaksfrukost i Shangahai och jag hoppas innerligt att Sverige har en stark borgerlig majoritetsregering imorgon när jag vaknar.

Lägger upp några bilder från de senaste dagarna.

Nils tränar på att sitta och tar stöd av hullet och en handduk




Två andra mätta killar

Jag inser att jag glömt att skriva att vagnen rullar som den ska igen. Om ni någonsin råkar ut för ett exploderat vagnsdäck hör av er till fritidsportalen i Bromma. På mindre än en vecka var alla delarna på plats i Shanghai. Med tanke på att det nu är tre veckor sedan mamma postade ett vykort till oss och som fortfarande inte har kommit fram är det väldigt bra jobbat.

Med gemensamma krafter, instruktioner från farfar och en ny cykelpump lyckades vi byta hjul och däck och få vagnen att rulla igen.

Lördag kväll, båda barnen sover efter ett lyckat restaurangbesök. Ingen skrek, ingen la sig på golvet, alla åt.

Laddar upp lite bilder från veckan som gick.

Familjen Elving i Xintandi ikväll




Regina och Axel diskar




Utflykt till Peoples square

Senaste dygnet har varit lite otursförföljt. Igår kväll gick jag med gott mod ner till vårt gym. Det skulle tränas. Efter tio minuters uppvärmning skulle jag hoppa av maskinen och lyckades på något sätt fastna med foten i gångmaskinen. Stortånageln knäcktes, kineserna glodde och jag lommade hem. Jag får göra ett nytt försök senare, kampen mot babyhullet ska inte ges upp. 

Imorse knatade jag iväg med båda sönerna för att handla frukt. Axel har haft lite feber så han har varit hemma från dagis i några dagar. Jag insåg att vagndäcken behövde pumpas och eftersom vårt kvarter domineras av cykelhandlare och motorcykelreparatörer tänkte jag att det lätt kunde fixas. Det gjorde det 1 yuan och lite teckenspråk senare var alla tre däcken sprängfyllda med luft. Lite för sprängfyllda. Fem meter senare smällde det. Första däcket exploderade. De kineser som inte trodde att jag var en västerländsterrorist sprang nyfiket fram till det mycket haltande ekipaget. Cykelhandlaren såg orolig ut, inte bara däcket var sönder utan delar av hjulet var spridda över kvarteret. Axel fick hoppa ur och vi släpade oss hem. Väl hemma på gården tog grindvakterna skydd när det andra däcket exploderade. Förut var vi bara familjen med två barn, nu är vi den smällande familjen med två barn.

Resten av dagen har gått åt till att försöka få någon leverantör att skicka ner nya hjul till oss. Extra slangar har vi med, men vem trodde att hjulen skulle sprängas. Det ironiska är att vagnarna tillverkas någonstans här i närheten, men det kommer nog sluta med att vi får beställa dem dyrt från London och att våra  vagndelar får en tur och retur resa London-Kina innan de hamnar hos  oss. Fram tills dess är det paraplyvagn och Nils i bärsele på magen. Det är härligt att bära sitt barn, men ganska tungt om man har en tremånaders som väger runt 8 kg och det är 30 grader varmt ute.

Vår amerikanska granne som bott här i tre år beskrev idag en "good China day" och en "bad China day". Om det inte varit för att Regina anlände till Shanghai i dag hade den här dagen varit en solklar "bad China day". Regina ska hjälpa oss med barnen och Axel är redan överförtjust. Dessutom har hon lovat att pimpa min blogg. Så nästa gång du läser kanske du får en helt ny visuell upplevelse.

Axel ritar välkomsthälsning till Regina