hannaishanghai

Vårt compound i Shanghai ligger i det enda bevarade kvarteren med gammal kinesisk bebyggelse. Husen ligger tätt, folk lever sina liv på gatan och det vore spännande att se hur de har de innanför de små små fönstrena och dörrarna. Tvätten hänger mellan lyktstolparna och diskar gör man på gatan. Jag tror att det är så att familjerna har någon form av verksamhet i gatuplan, fruktförsäljning, pyamasaffär, järnhandel, kittlar och annat handel, soppkök eller ja egentligen vad som helst, och sedan bor ovanpå. Lukten är obeskrivlig, en blandning av avgaser, dumplings, gammal mat, lite kiss och bajs och blommor.

I dag har jag handlat massor av frukt och grönsaker på en gata där alla säljer något ätbart. Fiskarna simmar när folk köper dem och krabborna krälar runt i stora bunkar. Jag tror det går att hitta små ormar och kotletterna ligger och blir möra i solen. Hygienen är inte fantastisk. Jag köpte små smala auberginer och vår favoritfrukt, päpple. En blandning mellan päron och äpple. Söta, krispiga och läskande.

Rätt som det är dyker det upp ett höghus och en blank svart bil kommer körande (privatchaufför såklart). Kontrasterna är enorma, men det är samtidigt omöjligt att avgöra vem som är fattig och vem som är rik, förutom de med chaufför då kanske. Det är väldigt sällan man ser någon som ser hungrig ut eller som tigger. Det enda som är samma i hela Shanghai är trafiken. Kaos. Det gäller att titta bakåt, framåt och åt båda sidorna innan du korsar en gata. 

Det är ingen idé att försöka bli kines. Både till utseendet och till sinnet tror jag att jag är väldigt olik kineser i allmänhet. Hur mycket jag än lär mig om det här landet och de här människorna kommer jag nog aldrig förstå det till fullo. Det är bäst att vara sig själv och respektera och facineras av olikheterna.