hannaishanghai

För en vecka sedan satt vi på planet hit. Dagarna som passerat har varit minst sagt händelserika. En del ångest och många skratt. Ett steg bakåt när vi upptäckte att i vår närmaste park får man inte gå på gräset och inte leka med bollar. Axel var besviken. Men två steg framåt när vi lite längre bort upptäckte Huahai park och Fuxing park som var supermysiga. I Fuxing fanns det dessutom lekpark. I Huahai fanns det som i de flesta parker ett utomhusgym där kineserna  stannar till och stretchar och lyfter lite. Gymmet i Huahai dominerades av äldre män med få tänder, Axel gillade läget och spelade boll med dem.

Imorse upptäckte vi att det enda kortet där vi har vår adress skriven på kinesiska var borta. Livsviktig för att ta sig hem med taxi. Som tur var finns det ett hjälpnummer man kan ringa där alla pratar engelska. Man förklarar vart man ska och sedan ger man luren till taxichauffören och de översätter till chauffören på kinesiska. Det funkade. Andreas tog sig till Ikea och tillbaka, så nu är vårt kitchiga hem uppblandat med praktisk svensk designad plast och skötbord i ljust trä.

Idag har Axel varit hos läkaren. Alla barn måste kontrolleras innan de börjar dagis. Läkaren som var från Filippinerna sa att vi hade en väldigt stor son och var imponerad över att han kunde mer än 20 ord. Vilket de enligt sjukhusets mått ska kunna när de är två år. Med tanke på Axels intresse för kinesiska och engelska tror jag att han om några veckor kan 20 ord på vardera språken. Idag hälsade han och sa Ni hao (hej) på en man i vårt hus. Det mottogs med ett leende.

Idag har jag också gett mig ut bland alla fruktaffärer i våra kvarter. Det finns ett fantastiskt utbud och nu ska jag börja pröva allt. Jag ska be någon av Andreas kollegor att laga mat med mig någon gång så jag lär mig grunderna för olika typer av kinesisk matlagning. Vi försöker också hitta bra restauranger i närheten. Idag blev det nudelsoppa i ett hål i väggen. Axel åt, nästan för första gången sen vi kom hit, med god aptit. Snart kanske han slutar fråga om det
blir prinskorv till middag.

Axel inspekterar fågelbur i Huahai parken




Bollspel i utomhusgymmet



Risätning med pinnar

Efter tre dagar i Shanghai börjar det så smått kännas helt ok. Jag förstår inte var någon säger, men alla är väldigt hjälpsamma så allt ordnar sig. Idag lyckades jag tillexempel både hitta helt vanlig köttfärs bland kycklingklorna på mataffären och köpa blöjor med rabatt. Sen var utmattningen total. Nils och Axel verkar ta det hela med ro. Nils fortsätter att träna på sina vändningar när han är vaken. Axel konstaterade i bilen på väg från flyplatsen när Shanghais klassiska landmärken tornade upp sig att det såg ut som Slussen " Där Fredrik pratar". Stockholm och valet närvarande även här alltså. Redan på den gigantiska flygplatsen körde Axel med sitt vanliga " Jag kommer strax" och drog. Nu är det strikt vagntvång med bälte på så fort vi rör oss i trafiken. Med två barn, dessutom söner, är vi en attraktion här. Alla vill ta och klämma på barnen. Nils ler, Axel är mer tveksam.

Nu åskar det och blixtrar över Shanghai. Värmen laddar ur på kvällen verkar det som. Vi bor på 20e våningen och ovädret känns väldigt nära. Lägenheten är extremt kitchig. Spotlights överallt, tre kristallkronor modell sjuttital, och förgyllda tygblommor (de är flyttade till städbalkongen). Om vi inte bestämmer oss för att köpa mjuka bäddmadrasser till sängarna kommer vi att vara mästare på att sova på liggunderlag när vi kommer hem. De är stenhårda. Men nu bor vi ju i Kina. Det är bara att vänja sig, vi har ju faktiskt ett bord med skiva som snurrar!

Imorgon ska Andreas chefs fru köra oss runt i stan och visa nyttiga saker. På söndag är det föräldramöte. Det kan nog bli vardag här också.


Kvällsutsikt i oväder