hannaishanghai

Ett besök på brandstationen är precis lika kul i Sverige som i Kina. Brandmän verkar gå hem i alla åldrar och hos alla nationaliteter. Förra veckan följde jag med Axels klass till den lokala brandstationen.

Just nu har de tema transporter i skolan och brandbilen är storfavorit. De lär sig också vilket nummer man ska ringa om man vill ha tag på polisen (110), brandmannen (119) eller ambulansen (120). Så nu är vi redo när olyckan kommer.

Nu är det Halloween igen. Från att förra året vara söt i sin lejondräkt valde Axel i år mellan Spiderman och Superman. Det blev Spiderman och han hade gott sällskap av drygt 10 andra barn på dagis. Nils var för cool för att klä ut sig menade han. När jag kom till hans dagisfirande var alla söta bin utom en. Nils som tvärvägrade. Jag tror att båda är överens om att det är godiset i korgen som är grejen med Halloween.

Som en extra Halloweenbonus kom vårt lass från Sverige idag. Bättre än julafton. Alla gamla leksaker kändes nya.

Halloweenkex med Esther på dagistrappan



Killen som inte klär ut sig


Axel med sin klass och Teacher Claire utklädd till katt

I veckan vad det dags för K1 Bumblebees första föräldramöte. Strax innan mötet började slog det oss att vi var de enda ickekineserna i rummet. Sen hälsade Axels ena lärare välkommen, på kinesiska och fortsatte att berätta om dagarna på dagis, på kinesiska. Ibland sa den engelskspråkiga läraren lite, men annars satt vi ganska frågande. Jag kände igen några tecken på PPT-bilderna och fattade två skämt. Lustigt nog var vi rörande överens om att läraren var väldigt förtroendeingivande och verkar ha koll på sina saker. Mot slutet levde vi oss in i rollen som svenska engagerade föräldrar och ställde mötets alla frågor.

Axel är inte den enda i klassen som inte har kinesiska som sitt modersmål, men de är i minoritet. Tydligen och tyvärr verkar barnen gruppera sig efter vilket språk de talar. Axel har tagit rygg på Ava, en mulattjej från Australien som är klassens ledare. Jag tror att det är en bra strategi, men jag hoppas och tror att det om några månader känns lika naturligt att leka på kinesiska som på engelska. För oss var det en bra lärdom att sitta frågande på föräldramötet, nu tror jag att vi förstår Axel bättre när han tycker timmarna på kinesiska är svåra att hänga med i.

Axels klass första dagen på terminen. Hitta svensken!

Hela helgen tjatade Axel om att han ville ha en klänning. Först på svenska, sen på engelska för att vara säker på att budskapet gick fram.

På måndag, när det var dags för påklädning och dagis fick ha ta på sig sin långskjorta och tights. Hans klänning. På en gång började han snurra och göra piruetter och försökte få skjortan att virvla. Effekten var inte den samma som den han måste ha iaktagit på tjejerna i hans skola som har små prinsessskapelser på sig ganska ofta. Men han var lycklig och skjortan har varit på nästan alla dagar den här veckan.

Idag kom han dock hem och berättade att Teacher Ruth sagt att hans skjorta inte alls var en klänning. Han var sur och förstod inte vad hon menade. Tillskillnad från förskolor i Sverige finns det i Shanghai ingen som skriver om genus när de beskriver sig själva. Tänket här känns gammeldags. Killar får blå saker, killar i ett led, boys don´t play with girls (sa Axel en dag), fröknarna frågar killarna vem av tjejerna som är sötast och killar har tydligen inte klänning.

Jag känner mig lite stolt över Axel som trots den miljön säger att rött och rosa är de finaste färgerna, gillar hello kitty, gillar att leka vid mitt sminkbord, gärna traskar runt i mina skor och tycker att prinsessa och brandman är lika coolt.

Jag tror att det är berikande att bli uppfostrad i en annan kultur, men ibland måste man stanna upp och säga att det fröken sa inte alls var rätt utan att man får gilla vad man vill.

I onsdags var det barnens dag i Kina. Barnen firades över hela landet. I en stad kläddes barnen ut till rödgardister med vapen och allt. För vår del innebar det att Axels dagis bjöd in till uppträdande på morgonen och gav barnen ledigt resten av dagen.

Axels klass dansade med rockringar till en discodänga och sedan sjöng de favoriten "I´m a little teapot". De såg ut som ett kommunistiskt gymnastiklag på 70-talet. Materialet på de röda och vita dräkterna de bar kändes som gymnastikdräkterna jag hade tidigt i livet. På genrepet dagen innan D-day vägrade Axel att ta på sig den till hans frökens stora förtvivlan. Hon gav mig dräkten när jag hämtade och sa att det var mitt ansvar att den skulle på dan efter. Att skilja sig från mängden eller att komma i spindelmannendräkt istället för som stjärngosse, vilket betraktas som gulligt i Sverige, finns inte på kartan här.

Under uppträdandet var allt frid och fröjd. Axel dansade på, precis lika mycket i otakt som de övriga i hans klass, men var glad. Sen gick vi och badade och åt kex.

Snygg med dräkt, pannband och rockring (Tjejen med tofsar längst fram, Madeleine, är Axels första förälskelse. När vi fikade med hennes familj i helgen sa Axel till Madeleines mamma "Madeleine is not my classmate she is my friend")


Hela Bumblebee klassen uppradade med teacher Ruth och teacher Lilly


Bumblebees visar hur tekannan ser ut när man häller ur den

Idag var Axel på intervju på det nya dagiset där han ska börja till hösten. Victoria Kindergarden. Han fick leka lite med en fröken och prata om färger och dinosaurier och sen var det klart och han var intagen.

Dagiset är ett av de mysigaste jag har besökt i Shanghai och de lyckas att skapa en lugn atmosfär i storstan. Axel tyckte bäst om biblioteket, var lite tveksam till målarrummet och hade svårt att slita sig från leksakerna på gården. Victoria ligger 10 minuters promenad från vår nya lägenhet och en minut från tunnelbanan som Andreas tar till jobbet. Det bästa möjliga för vardagslogistiken.

Dagishetsen i Shanghai liknar den i Stockholm. De senaste två månaderna har det inte gått att träffa en förälder utan att diskutera dagisalternativ. Till vissa är köerna långa, andra kan man få plats på över dagen. Vissa är extremt regelstyrda (vilket de kinesiska föräldrarna gillar) andra är administrationen lite mer hipp som happ (de franska rektorerna). Inskolning finns på vissa men verkar vara ganska vanligt att säga hej då första dagen och tvingas hoppas på det bästa. De flesta har halva undervisningen på engelska eller franska och halva på kinesiska.

Skillnaden mot Sverige är kostnaden. Maxtaxan har inte hittar till Kina. Runt 30 000 kostar de flesta internationella dagis för en termin på heltid. Till det kommer skolbussavgifter om man vill att barnet ska få skjuts till skolan. Svenska skolan har ingen verksamhet för barn innan skolåldern.

Anledningen till att vi byter dagis är att de på Axels nuvarande dagis, Sunrise Montesori, tenderar att alltid sätta regler före barn. Fler än hälften av barnen i Axels klass byter dagis eller flyttar från Shanghai, så förändringen hade varit stor ändå.

Jag får en hel del frågor om dagis från svenskar som är på väg att flytta hit. De här är de jag känner till. De ligger alla i centrala Shanghai, företrädesvis i den del av stan som kallas French Concession.


Tiny Tots http://www.tinytots.com.cn/
Happy kids, Busy bee http://www.elite528.com. /
Victoria http://eng.victoria.sh.cn/info/info1/index.asp
Peekaboo http://www.peekabookindergarten.com/en/index.html
Julia Gabriel http://www.juliagabriel.com/contact_us.htm#shanghai
Melody kindy http://www.melodykindy.com/en/en_index.html
Sunrise Montesori http://www.sunriseik.com/
Montesori school of Shanghai http://www.montessorisos.com/aboutmss/aboutmss.htm
The Nest, [email protected]

Victoria


Axel inspekterar barnens odlingar

Idag är det sista dagen på det kinesiska nyåret. Nu har vi firat i två veckor. Femton dagar efter själva nyårsafton (idag) avslutas firandet med en lantern festival. Lanternor med ljus skickas upp i luften, vi såg precis en segla förbi vårt fönster. Självklart passar kineserna på att smälla lite, eller faktiskt ganska många, smällare också.

På dagis var alla föräldrar inbjudna på kalas. Barnen skulle ha traditionell kinesisk klädsel. Vi fick testa att baka traditionella bullar med sesamfyllning och några drakdansare uppträdde på gården. Nils tyckte att allt var fantastiskt, Axel var besviken på bullarna och undrade om drakarna hade vassa tänder. Det bästa tyckte Axel var kläderna. Mössan har han haft på sig på dagis i flera dagar och kläderna hade han på sig till läggdags.

Två dansare ryms i draken


Så här klädde sig rika kinesiska handelsmän


I väntan på draken


Nils (nu med tänder i överkäken) i Axels klassrum

I fredags bjöd Axels dagis på julkonsert. Förberedelserna har pågått i veckor och Axel har nynatt på julsånger här hemma. Axels klass, bumbelbees bjöd på inte mindre en tre sånger. We wish you a Merry Cristmas, We are a happy family och en på kinesiska som handlar om hundvalpar. Den om hunvalpar tycker han extra mycket om och han sjunger den hela tiden. Vi har försökt lista ut vad det är han sjunger, men det har inte gått. Det var först igår vi förstod att det var kinesiska han sjöng på.

Förra året på Lucia satt Axel bakom luciatåget och vägrade sjunga. I år stod han, efter att några tårar hade torkats, på scenen och log och dansade. Då var det mina tårar som behövde torkas.

Idag bjöd dagis alla föräldrar på Halloweenkalas med lekar och kakor. Bilderna talar för sig själv. Axel var såklart sötast bland alla söta och bestämde själv att han skulle vara lion.

idag har Axel och jag varit på skolutflykt. Vi var båda lika förväntansfulla. Axel över att han skulle åka buss och jag för att jag skulle få träffa de andra föräldrarna. Målet var Shanghais "Museum of science and technology" och det var helt klart det mest barnvänliga museum jag besökt någonsin. Glada färger, massor av knappar att trycka på, grottor att krypa in i, vattensprutor och som bonus en avdelning med djur från olika världsdelar.

Axels klasskompisar var fantastiskt söta och föräldrarna kul. En lyckad dag helt enkelt. Det måste snart bli ett nytt besök. En iaktagelse från dagen var att kinesiska barn har med sig godis och kakor i matsäcken, amerikanska kex och svenska morötter. Så skönt att vara präktigast.

Förväntansfulla i taxin på väg till dagis (axel är fotograf)



Axel, Julien och Jocelyn upptäcker



Klasskompisarna och teacher Ruth

Inget kan glädja en mamma så mycket som ett barn som skrattar och äter. Nu gör Axel det även på dagis. Ett tecken på att han trivs. Hans fröken, Teacher Ruth, som först tycktes vara en sträng filipinsk dam, kramar och tröstar honom och sedan hänger han med in i klassrummet. När jag frågar hur det varit på dagis säger han " De andra är ledsna, jag lyssnar". Och visst lyssnar han. Han har lärt sig massor av djur på engelska och börjar nu fråga vad alla barnen i klassen heter. Jag har bett om en klasslista med foton för att kunna bistå sonen i hans största hobby. Namn. Blir kanske svårt sen när han vill veta vad barnens mammor, pappor, ayis och syskon heter. Men det får bli nästa steg.

Snart är även Regina inskolad i dagislämning. Det är inte bara som hemma att vinka lassa ur vagnen och vinka hej då. Först måste man legitimera sig för att bli insläppt av vakten, sen ska händerna tvättas och till sist lyser skolsköterskan i halsen för att kolla om barnet är friskt. Det går alltså inte att köra med det gamla knepet alvedon på morgonen, hoppas på det bästa och låta förvånad när dagis ringer och säger att man har ett sjukt barn. Eller som på Solsidan, täckstift på vattkopporna.

Regina och jag har spenderat förmiddagarna med att gå på tehus och promenera runt. Att gå på tehus är en fantastisk ritual. Inga påsar här inte. Vatten hälls fram och tillbaka och kopparna vi fick var som en dockservis. Till det serverades torkad frukt och små kakor.

Dagisgänget

I dag var det så dags. Axels första dag på dagis, Sunrise Montesori. Startskottet skulle egentligen gått i onsdags men då stängde myndigheterna alla dagis och skolor eftersom en tyfon var på ingång. Tyfonenen tog en annan väg och vi och 1,6 miljoner andra barn fick leka hemma.

I Axels grupp, bumblebees, går 16 barn från hela  världen. Flest kineser och inga svenskar. Inskolning tycker de är för fegisar. Så det var bara att lämna och gå. Axel grät när jag gick och började gråta när jag kom. Jag är verkligen en stor fan av dagis, men visst kan man börja fundera på vad man håller på med när man betalar dyra pengar för att skicka iväg sitt lilla barn till en skola där ingen pratar det språk han kan, en vecka efter att man ryckt upp honom från trygga Stockholm och flyttat till andra sidan jorden... Är det bra eller dåligt? Jag vet inte. Men när Andreas som femåring flyttade till Kanada ägnade han sin första termin i skolan åt att knyta skorna. Axel är ju en blyg funderare. Vi får ge det lite tid.

Laddar upp lite bilder vi tog på dagis när vi var där på föräldramötet. Föräldrarna verkar grymt trevliga och jag ser fram emot att lära känna dem. 





... och en bild på Nils i sitt babygym bara för att han är så söt