hannaishanghai

Igår var det den första dagen i Shanghai på tre veckor då solen skulle skina. Det betydde dis. Idag regnar det igen. Vädret har inte varit så dåligt under februari och mars på drygt 30 år skriver tidningarna.

Men idag struntar vi i det! Idag glädjs vi åt att två av vår favoriter fyller år. Tage blir fyra och farfar Peter blir äldre. Axel funderar på hur man bäst skickar en tårta till Stockholm.


Korsningen Huai hai/Wukang. På väg till Jiaotong university en solig dag i Shanghai.

Imorgon firar vi lilla julafton och adventstomten har redan varit här. Axel tände lyktan på balkongen innan han gick och la sig för att vara säker på att tomten skulle hitta rätt.

Ibland är inte utsikten över Shanghai lika spektakulär som den brukar vara när man drar upp gardinen på morgonen. Skitiga fönster och duggregn ger ett jämn grått Shanghai att titta på. När man (Nils) dessutom har feber och inte får gå och leka med kompisarna på dagis är det trist. Det enda roliga är att riva sönder brorsans adventskalender och spela spel på mammas telefon.

Nu längtar vi efter ett Stockholm täckt av pudersnö och doftande av saffran och glögg! Det kan ni väl fixa där hemma.

Dags för renovering igen. Den här gången har vi riktig otur. Det är lägenheten precis över oss som ska totalrenoveras. Det betyder, borrning och bilning i några veckor för att ta bort golv och väggar. Det känns som att de borrar in i huvudet. Axel tog på sig hörselskydden. Varje morgon ser vi hur de bär ut stora bitar golv och forslar in cementsäckar. Arbetskraften är billig (och vilkoren för arbetarna urusla) så en lägnehet totalrenoveras säkert vart tionde år. På vårt dryga år i Shanghai har vi varit med om tre eller fyra perioder med borrning och bilning så att golven vibrerar. Det är en del av livet.

Idag började det dock droppa ur lampan i badrummet. El och vatten i ett och samma problem känns sådär. Byggjobbarna kom och torkade, skruvade lite och sa att om två dagar ska de sätta in en brunn i badrummet ovanför oss och då är problemet löst. Fram tills dess tyckte de att vi inte skulle tända lampan eller duscha. Men till helgen är allt fixat. Skönt...

Nu händer det saker med vädret i Shanghai. Ena dagen sol andra regn. Ena dagen varmt andra kallt. Vi stänger av och på värmen inne och undrar när kylan ska komma för att stanna. Inte för att vi ser fram emot det. Shanghais kyla sätter sig i märgen och stannar där till slutet på februari. Många icke infödda Shanghaibor ogillar Shanghai just på grund av vädret. Det är sällan "Shufu" (bekvämt) På vintern isande, på sommaren tropiskt och därimellan ganska mycket regn. Shufu är mitt favoritord. Det är ett ord som kan användas för mycket. Man kan känna sig shufu eller bu shufu om man är sjuk. Soffan han vara shufu, vädret, att affären ligger nära. Det mesta helt enkelt.

Just idag är det dock krispigt. Perfekt tröja och halsduk väder.

Ena dagen sol när man går hem från dagis


nästa dag spöregn

Att plugga kinesiska tre timmar om dagen innebär tre timmar hemma vid skrivbordet med läxor och repetition. Jag gör helt enkelt inget annat än att plugga, leka och torka snor.

Tänkte lägga upp lite bilder från min vardag, som jag faktiskt tycker är extremt kul.

Läxan, japp det är jag som har skrivit


Klassen



Entrén


Min japanska klasskamrat håller lektion, imorgon är det min tur

I veckan som gått har det varit modevecka i Shanghai. Jag fick möjlighet att gå på den svenska visningen. Många länder passar på att visa upp sina märken. Sverige valde att visa upp Gudrun Sjödén.

Det var ganska märkligt att se de kläder man sett på sin mammas kulturtantskompisar passera på röda mattan uppburna av vackra unga kinesiskor. Modellerna kunde knappt gå i de fotriktiga skorna. Gudrun Sjödén valdes för att modeveckan hade ett miljötema, men kulturtant blir nog inte nästa trend i Kina. "I like the more simple scandinavian design" hördes under eftersnacket. Tji fick ni! Det blev sallad i håret, brokiga mönster och färg.

Det har blivit mycket läxläsning hemma på sistone. Axel får hem små läxor i matte och skrivning över helgen och jag har diktamen på  nya tecken två gånger i veckan. Tempot är högt men vi lär oss mycket nytt. Det är ganska coolt att lära sig läsa igen samtidigt som sin son.

Hjärnan hos en 3,5 åring snurrar dock snabbare än på en 30 +. Det märks att det var 13 år sedan jag läste språk sedan. Men jag är så glad att jag får chansen att göra det igen. Att cykla till universitetet varje dag och träffa mina klasskompisar som kommer från fjorton olika nationaliteter är upplyftande.

Att jag kommer från den gamla världen blir tydligt när man sitter bredvid en 19 åring från Kazakstan som talar ryska, engelska och franska perfekt och nu ska bli flytande på kinesiska ett år. Jag vill vara säker på att få ett bra jobb sa hon. Ja, det lär inte vara några problem. Det är bara att inse att de är dags att sluta sitta still på sin gamla europeiska rumpa och leva på gamla meriter. Världen förändras. Snabbt.

I helgen stötte vi på tekniska problem. Det nya super-duper Apple modemet som också är en hårddisk ville inte fungera. Stämningen var minst sagt ganska låg. Efter ett tag kom Andreas på att vår kontakt på Cyber market, Fu, kanske hade en lösning. Det hade han. Vid åtta på kvällen, när han stängt sin butik dök han upp. Efter att jag lagt Axel var han kvar och Andreas och Fu satt i arbetsrummet och drack cognac och pratade om livet och väntade på Fus kollega som kanske skulle kunna klara av installeringen.

Fu är en av alla shainghaineser som varit tvungen att lämna sin bostad för att skyskrapor ska byggas. Fu var dock en hård förhandlare och bodde kvar i huset två år efter att han egentligen skulle ha övergett det. Det resulterade i att han fick en bättre ersättningsbostad än de som flyttade direkt. Fu tjänar ganska bra och har en egen lägenhet. Alla nödvändiga förutsättningar för att kunna skaffa sig en flickvän. Men rätt tjej har inte dykt upp än.

Kollegan kom tillslut, fixade allt på en minut och vägrade att ta betalt. Tror ni att vi fått den servicen om vi gått tillbaka till Apple store? Antagligen inte och helt klart utan att få en historia från livet berättad. Vardagen i Shanghai är spännande.


Fu med kollega i vårt trapphus

I

Hej bloggen och hej Shanghai! Nu är sommarlovet snart slut och hela familjen är tillbaka på Anfu lu i Shanghai. Efter några nattsuddande jetlagsdagar är vi tillbaka även i sinnet. Jetlag och barn är verkligen inte en bra kombination och det verkar inte finnas några tips att ge för att göra det drägligare.

Sommaren har varit fantastisk. Smultron, kompisar, familj, färskpotatis, bad och regnpölar. Men nu är det verkligen skönt att vara hemma igen. Skillnaden mot ett år sen när vi kom till Shanghai och till Kina är gigantisk. Då kände vi ingen, nu har vi träffat kompisar varje dag. Då förstod vi inget, nu kan vi, eller i alla fall jag, så mycket kinesiska att det funkar. Då var det en skräckupplevelse att handla, nu handlade Xiong och fixade middag till oss. Är du ny i Shanghai kan jag bara säga, det kommer att kännas bättre. Mycket bättre.

På torsdag slutar sommarlovet. Axel och Nils börjar dagis och Andreas ska tillbaka till kontoret. Själv påbörjar jag mina mandarin studier på Jiatong University i mitten av september. Idag besökte vi Nils dagis, the Nest, och träffade hans fröken. En trygg och energisk finlandssvenska. Han kanske blir den första i den här halvfinska familjen som kommer att kunna kommunicera med kusinerna i Karelen.

Shanghai by night, från vår balkong

Just när man trodde att det skulle regna för evigt i Shanghai kom det en solig dag. Nils och jag har hängt på balkongen och spanat in utsikten och räknat helgens skörd av myggbett. Ett tips åker ni till Le Meridien i Sheshan, ta med myggnät och öppna inte balkongdörren.

Just nu är det regnperiod i Shanghai. Det betyder antingen att regnet störtar ner en timme i taget eller att det strilar en hel dag. Det är extremt fuktigt överallt och ganska varmt. Det är nu alla börjar oroa sig för kläder som kan mögla och varje dag hör man märkligare och märkligare historier om vad i en lägenhet som kan täckas med mögel.

Axel, Nils och jag har spenderat helgen utan Andreas som har varit på utflykt till bambuskogen med jobbet. Två barn en regnig helg är inte toppen, men med trevliga grannar som bjuder på fika och middag löser sig det mesta.

Helgen började med en möhippa som slutade på ett dansgolv ganska sent. Vid femsnåret började killarna att vakna så lördagen var ganska trött. Regnet strilade. Förmiddagen spenderades på Nils babysång. Jag har länge misstänkt att den är lite konstig även fast Nils gillar den. Axel bekräftade det och var mycket skeptisk till frökens pedagogiska försök.

Idag, söndag, besökte vi tekniska muséet i Pudong med Amanda, Linnea, Simon, Signe och Noel med föräldrar. En riktig pärla när det regnar. Vi hade kul! Men när Andreas kom hem sa jag hej då och gick ut och fick massage och somnade.

Ganska blött på Wulumuqi lu på väg hem från dagis


Skeptiska till babysång


Nils, Signe och Amanda på tekniska muséet


En lillebror som slutat krypa, tycker att gå är för fegisar och har börjat klättra istället. Här i rainbow room på tekniska muséet.

Bloggen har haft en paus en vecka, eller blev det kanske två. Det har sin naturliga förklaring. Vi var tvugna att blixtbesöka Sverige för att förnya vårt visum. När vi trodde att vi kunde förlänga en månad och sedan en ytterligare månad i Hongkong fick vi tio dagar. Små vardagsöveraskningar. Besöket i Sverige blev det första sen augusti och det var så kul. Visum fick vi och vi hann också med att kratta löv i Marielund, leka i Blecktornsparken, besöka kollegor, gå ut med vänner och äta god mat hos farmor och farfar. Det var skönt och märkligt att kunna gå en halvtimmes promenad utan att möta någon. Tystnad, ren luft och natur det är saker jag saknar i Shanghai.

Intressant var att Axel, trots att han pratar mycket om Katarina bangata, inte kände igen sig när vi tog hissen upp till Tage våningen över oss. Hans minne kanske mer är en känsla än en bild. På lekplatsen seglade Tage sitt skepp till Årsta, medan Axel styrde kosan mot Hongkong. Olika världsbilder. Att taxichauffören på Arlanda pratade svenska var det konstigaste Axel kunde tänka sig. Var var alla kineser?

Väl tillbaka i Shanghai har vardagen fyllts av jetlag besök från kusin Magnus, vår planerade flytt till ny lägenhet och Nils första steg. Vi får se om han behärskar gången innan ettårsdagen.

På mormors veranda

Igår bestämde vi oss för att vi påbörjat en ny tradition. Påskhummer. Vi åt en helt fantastisk god middag där gamla påskrecept mötte nya. Förberedelserna var långa. Men resultatet välvärt det.

På förmiddagen åkte jag och grannen Mattias ut till Shanghais fiskmarknad för att köpa hummer. Efter att ha sett alldeles för många sjögurkor och lite översättningshjälp av min I-phone lyckades vi köpa tre stycken en kilos kanadensiska humrar.

Efter en tur på tunnelbanan och en paus i badkaret mötte de sitt öde i vatten, salt, socker och dill. På kvällen serverades de mellan laxen och lammet tillsammans med champagne. Repris nästa påsk är ett måste.

Sjögurka, en märklig delikatess



På väg hem på tunnelbanan

Äntligen har jag tagit mig i kragen och beställt ett par nya skor. Svarta ballerina storlek 39 finns inte i Shanghai. Jag gick till skomakaren på hörnet. Där sitter de och syr de skor man beställer. Skomakarn ritade av min fot på ett skrynkligt papper och sa att de skulle ta en vecka. Vi får se hur resultatet blir.

Jag undrar hur statistiken över kinesiska arbetsolyckor ser ut. Den här mannen hängde utanför vårt fönster på 21:a våningen förra veckan. Nils stod och flirtade med honom, men han fick sluta, jag insåg att koncentrationen hos målaren på gungan behövde fokuseras till annat.

Renoveringen i vårt Compound fortsätter. Idag noterade vi att de tagit ut alla fönster i Jackie Chans lägenhet. Stor renovering på gång, klart att han kommer flytta in snart.

Det första vi hörde när vi flyttade in i vårt compound var att Jackie Chan ägde en av de stora fina lägenheterna högst upp i det ena huset. Han har dock aldrig bott där. Idag fick jag dock slå på djungeltrumman. Det var folk i Jackies lägenhet! En av dem kan helt klart ha varit han. Han kanske är på väg att flytta in. Jag måste absolut ta upp karaten igen och göra några kator på gården för att fånga hans intresse. Tänk att få bjuda över Jackie Chan på trekaffe.

Axel började sin karateträning i Fuxingpark i helgen. Han anslöt sig till ett gäng.


Jag blev sugen på Tai Chi, men måste nog köpa en pastellfärgad tröja först om jag vill vara med de här damerna.

Igår var det utekväll för den vuxna halvan av familjen. Koreansk grillrestaurang som var så där riktigt omysig som bara kinesiska restauranger kan vara. Men kul var det och trevligt sällskap. Efter en taxiresa ganska långt norrut i Shanghai hamnade vi i ett gammalt buddisttempel där det idag drivs en burleskteater. Det burleska var inte temat för gårdagskvällen utan soulkonsert. (http://www.chinatownshanghai.com)

Några glas champagne senare begav vi oss hem för att mötas av en klarvaken Nils. Klockan slog tolv, förtrollningen var bruten och vi blev återigen de trötta småbarnsföräldrar vi egentligen är.