En liten lektion i Shanghais historia
För ett tag sedan hade Swedeladies eller Swedish club in Shanghai, www.swedishclubsha.se, som föreningen numera heter, årsmöte. Föreningen är nu öppen för alla och visst känns det lite modernare att medföljande män och kvinnor kan vara med i samma klubb. Medföljande killar i Shanghai har dock en egen förening också guy-tais (hemmafru på kinesiska heter tai-tai). De har enligt skvallret ganska blöta och tidiga dagsaktiviteter för att vara nyktra när deras fruar kommer hem. Det är dock bara skvaller...
Till lektionen i Shanghais historia. I samband med årsmötet hade Swedwladies bjudit in Spencer Dodington, en historiker som ordnar populära stadsvandringar i Shanghai, http://www.spencerdodington.com/.
Dodington började sin föreläsning med Opiumkriget (1842) då britterna, som gick segrande ur kriget, fick rätten att sälja opium i Kina. Britterna importerade sitt opium från Indien och fraktade det sjövägen och kunde därmed sälja det billigare än kineserna som fraktade sitt på land. Kineserna fastnade i ett av världshistoriens mest utbredda narkotikamissbruk och britterna fick en bit land i Shanghai där brittiska lagar gällde. En koncession. För att resa in i koncessionen behövdes varken pass eller visum och handeln blomstrade. Kineserna lockades också till koncessionerna eftersom de såg möjligheterna att slippa undan det hårdföra kinessiska styret och antingen söka lyckan där på plats eller hoppas på ett skepp och hoppas på en bättre framtid i väst. Ungefär samtidigt började "China towns" i bl.a. London och New York att utvecklas.
Fransmännen såg engelsmännens framgång och blev avundsjuka och krävde även de en koncession, vilket de och även amerikanerna och japanerna fick. Britterna och amerikanerna slog senare ihop sina koncessioner till en internationell koncession där alla hade samma rättigheter. Idag finns "French Concession" kvar som begrepp i Shanghai och det är i utkanten av det området vi bor. Eftersom Axels dagis, många bra restauranger och roliga butiker också ligger där är det i det gamla franska området vi tillbringar mycket av vår tid.
Fransmännen har verkligen präglat Shanghai. Intressant kuriosa är dock att den franska populationen under tidigt 1900-tal var betydligt mindre än den brittiska. Det har sin förklaring i religonen. Både fransmännen och britterna skickade många missionärer till Shanghai. De franska var katoliker och tilläts inte bilda familj, medan britterna ynglade av sig i massor. 1937 bodde det 40 000 britter i Shanghai och 2000 fransmän. Redan på 30-talet var Shanghai en av världens metropoler. Förutom alla utlänningar bodde 3 miljoner kineser i staden.
Under andra världskriget tar japanerna över Shanghai. 1937 omringade de staden och flyttade sedan in i den franska koncessionen. Att jämföra med tyskarna som "flyttade in" i Frankrike. Tyskarna och alliansfria nationaliteter tilläts att fortsätta sina verksamheter. Övriga fick det besvärligare, några flydde andra hamnade i fångläger. Det finns en film som illustrerar det " Empire of a son", jag har dock inte sett den.
På 1930-talet hade många judar sökt sig till Shanghai. Den tysk-japanska alliansen betydde dock inte att japanerna förföljde judar. Var man tysk-jude räknades man som tysk, var man fransk jude var man fransman. Eftersom många judar förlorade sina pass när de flydde Tyskland räknades de som statslösa och låstes in i särskilda områden av Shanghai under natten. På dagarna kunde de leva sina liv som vanligt. Men eftersom japanerna inte kunde klassificera dem som vän eller fiende tyckte de att det var säkrast att behålla viss kontroll.
Efter kriget fick Kina tillbaka alla koncessioner i Shanghai och andra kinesiska städer. Sedan följde kinesiska inbördeskrig och kulturrevolutionen vilket är ett långt kapitel. För Shanghai innebar kommunismen att staden glömdes bort. Mao satsade på landsbygden. Välutbildade från Shanghai tvingades ut i landet för att undervisa och lära ut det de kunde. 1992 fattade kommunistpartiet ett beslut att satsa på Shanghai och locka till sig utländska investerare, vilket de har lyckats med. Det var också under 1990-talets början som Shanghais berömde skyline började växa fram och staden växer fortfarande både på höjden och på bredden.
Till lektionen i Shanghais historia. I samband med årsmötet hade Swedwladies bjudit in Spencer Dodington, en historiker som ordnar populära stadsvandringar i Shanghai, http://www.spencerdodington.com/.
Dodington började sin föreläsning med Opiumkriget (1842) då britterna, som gick segrande ur kriget, fick rätten att sälja opium i Kina. Britterna importerade sitt opium från Indien och fraktade det sjövägen och kunde därmed sälja det billigare än kineserna som fraktade sitt på land. Kineserna fastnade i ett av världshistoriens mest utbredda narkotikamissbruk och britterna fick en bit land i Shanghai där brittiska lagar gällde. En koncession. För att resa in i koncessionen behövdes varken pass eller visum och handeln blomstrade. Kineserna lockades också till koncessionerna eftersom de såg möjligheterna att slippa undan det hårdföra kinessiska styret och antingen söka lyckan där på plats eller hoppas på ett skepp och hoppas på en bättre framtid i väst. Ungefär samtidigt började "China towns" i bl.a. London och New York att utvecklas.
Fransmännen såg engelsmännens framgång och blev avundsjuka och krävde även de en koncession, vilket de och även amerikanerna och japanerna fick. Britterna och amerikanerna slog senare ihop sina koncessioner till en internationell koncession där alla hade samma rättigheter. Idag finns "French Concession" kvar som begrepp i Shanghai och det är i utkanten av det området vi bor. Eftersom Axels dagis, många bra restauranger och roliga butiker också ligger där är det i det gamla franska området vi tillbringar mycket av vår tid.
Fransmännen har verkligen präglat Shanghai. Intressant kuriosa är dock att den franska populationen under tidigt 1900-tal var betydligt mindre än den brittiska. Det har sin förklaring i religonen. Både fransmännen och britterna skickade många missionärer till Shanghai. De franska var katoliker och tilläts inte bilda familj, medan britterna ynglade av sig i massor. 1937 bodde det 40 000 britter i Shanghai och 2000 fransmän. Redan på 30-talet var Shanghai en av världens metropoler. Förutom alla utlänningar bodde 3 miljoner kineser i staden.
Under andra världskriget tar japanerna över Shanghai. 1937 omringade de staden och flyttade sedan in i den franska koncessionen. Att jämföra med tyskarna som "flyttade in" i Frankrike. Tyskarna och alliansfria nationaliteter tilläts att fortsätta sina verksamheter. Övriga fick det besvärligare, några flydde andra hamnade i fångläger. Det finns en film som illustrerar det " Empire of a son", jag har dock inte sett den.
På 1930-talet hade många judar sökt sig till Shanghai. Den tysk-japanska alliansen betydde dock inte att japanerna förföljde judar. Var man tysk-jude räknades man som tysk, var man fransk jude var man fransman. Eftersom många judar förlorade sina pass när de flydde Tyskland räknades de som statslösa och låstes in i särskilda områden av Shanghai under natten. På dagarna kunde de leva sina liv som vanligt. Men eftersom japanerna inte kunde klassificera dem som vän eller fiende tyckte de att det var säkrast att behålla viss kontroll.
Efter kriget fick Kina tillbaka alla koncessioner i Shanghai och andra kinesiska städer. Sedan följde kinesiska inbördeskrig och kulturrevolutionen vilket är ett långt kapitel. För Shanghai innebar kommunismen att staden glömdes bort. Mao satsade på landsbygden. Välutbildade från Shanghai tvingades ut i landet för att undervisa och lära ut det de kunde. 1992 fattade kommunistpartiet ett beslut att satsa på Shanghai och locka till sig utländska investerare, vilket de har lyckats med. Det var också under 1990-talets början som Shanghais berömde skyline började växa fram och staden växer fortfarande både på höjden och på bredden.
Kommentarer
Trackback