hannaishanghai

Som medborgare i EU glömmer man lätt att omvärlden inte är lika öppen mot oss som vi är mot varandra i EU. Gränser är mer än ett språkbyte eller en kulturellutmaning när man lämnar unionen. I Kina förändras visumreglerna också lite då och då, eller från dag till dag om man får tro vissa. Eftersom det av någon anledning är extra svårt att få arbetsvisum om man är advokat är vi här på business visa. Det gör tillvaron lite mer osäker eller mer spännande beroende på hur man ser det. Fram till februari behöver vi inte oroa oss för så länge sträcker sig visumet nu. Vi måste bara lämna landet en gång, vilket vi gör på torsdag när vi följer med Andreas jobb på konferens till Hongkong. Mer om det senare. Sen börjar utmaningen. Just nu finns det tre möjligheter. Visumet kan förlängas här i tre månader och eventuellt någon månad till efter det. Det kan förlängas i Hongkong i sex månader men då måste vi lämna Kina var 30e dag. Själv har jag inget problem att turista runt i Asien var 30e dag, men med två kids i släptåg ökar min tvekan över det alternativet. Det tredje alternativet är att åka hem och ansöka om sex nya månader i Kina. Stockholm i februari lockar, men tänk om de ändrar reglerna och vi inte får komma tillbaka?

Jag älskar de här små vardagsbekymren man har här nere. Jag vill hellre tänka på beställningen av cashmeretröjor till familjen jag ska lägga hos damen på hörnet. Regina har det dock ännu lite kämpigare för hennes pass och visum blev stulet. Det är dumt och jobbigt att bli av med sitt pass. Ett tips till alla som funderar på att komma till Kina. Tappa inte passet. Det verkar dock som att det efter några turer till migrationspolisen i Pudong, Andreas snälla sekreterare och en visum agent kan reda ut sig när vi åker till Hong kong.

Glad cyklist utan fler vardagsbekymmer än vilken film han ska se, vilken bok han ska läsa och vilket klistermärke han ska få när han kissat på pottan.