Dagis och tyfoner
I dag var det så dags. Axels första dag på dagis, Sunrise Montesori. Startskottet skulle egentligen gått i onsdags men då stängde myndigheterna alla dagis och skolor eftersom en tyfon var på ingång. Tyfonenen tog en annan väg och vi och 1,6 miljoner andra barn fick leka hemma.
I Axels grupp, bumblebees, går 16 barn från hela världen. Flest kineser och inga svenskar. Inskolning tycker de är för fegisar. Så det var bara att lämna och gå. Axel grät när jag gick och började gråta när jag kom. Jag är verkligen en stor fan av dagis, men visst kan man börja fundera på vad man håller på med när man betalar dyra pengar för att skicka iväg sitt lilla barn till en skola där ingen pratar det språk han kan, en vecka efter att man ryckt upp honom från trygga Stockholm och flyttat till andra sidan jorden... Är det bra eller dåligt? Jag vet inte. Men när Andreas som femåring flyttade till Kanada ägnade han sin första termin i skolan åt att knyta skorna. Axel är ju en blyg funderare. Vi får ge det lite tid.
Laddar upp lite bilder vi tog på dagis när vi var där på föräldramötet. Föräldrarna verkar grymt trevliga och jag ser fram emot att lära känna dem.
... och en bild på Nils i sitt babygym bara för att han är så söt
I Axels grupp, bumblebees, går 16 barn från hela världen. Flest kineser och inga svenskar. Inskolning tycker de är för fegisar. Så det var bara att lämna och gå. Axel grät när jag gick och började gråta när jag kom. Jag är verkligen en stor fan av dagis, men visst kan man börja fundera på vad man håller på med när man betalar dyra pengar för att skicka iväg sitt lilla barn till en skola där ingen pratar det språk han kan, en vecka efter att man ryckt upp honom från trygga Stockholm och flyttat till andra sidan jorden... Är det bra eller dåligt? Jag vet inte. Men när Andreas som femåring flyttade till Kanada ägnade han sin första termin i skolan åt att knyta skorna. Axel är ju en blyg funderare. Vi får ge det lite tid.
Laddar upp lite bilder vi tog på dagis när vi var där på föräldramötet. Föräldrarna verkar grymt trevliga och jag ser fram emot att lära känna dem.
... och en bild på Nils i sitt babygym bara för att han är så söt
Kommentarer
Postat av: Mia Nilsson
Jag kom ihåg när du knackade på min dörr i Köpenhamn en dag i januari, sen lekte vi varje dag. Nu är ju inte livet som när vi var dryga 20, men ändå, socialt umgänge vill man ju ha. Jag undrar vem som blir din nya Mia?
Hoppas Axel snart torkar tårarna och också får vänner! Han kanske snart kommer hem efter dagis och berättar om sin dag - på kinesiska.
Tänker massa på er. Kram kram
Trackback