hannaishanghai

Det enda som är roligt med att Andreas har haft mycket på jobbet den senaste tiden är att man får följa med till kontoret och skriva ut avtal, rita, titta på utsikten och äta dajm.

Utsikten från 25:e våningen domineras av centrala Shanghais två motorvägar. Stan delas av två åttafiliga motorvägar i två plan och utanför Andreas kontor korsas de. Det är många bilar att titta på.

Igår firade Nils sina åtta månader i livet med att stå upp. Han har svårt att vara still. Polisgrepp krävs då blöjan ska bytas.

Idag har han testat min nya ångkokare. Nu ska vi laga våra egna dumplings. Av alla kinesisk mat vi ätit de här fem månader är helt klart dumplings det godaste. Små knyten fyllda med kött och soppa. Om någon förstår hur man får in soppan i dumplingsen berätta för mig. Vill man lyxa till det går man till Din tai fung och äter dumplings med tryffel i. Det finns inget godare.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om femmånadersjubileumet i Shanghai. Just nu är det dassigt väder och vi väntar på våren och att platanernas vackra gröna löv ska slå ut igen. Då blir Fuxing lu en ända lång grön tunnel och det är mysigt.

Nu har vi testat en av Kinas måsten. Beijing duck. Det var gott, små pannkakor där ankan tillsammans med gurka och vårlök rullades in. Xiong var barnvakt till barnen för första gången och det gick utmärkt. Alla tre sov. Vi fick fortsätta kvällen på Shanghai world financial center, även kallad kapsylen, Shanghais högsta byggnad och världens högst belägna bar. Två glas vin kostade lika mycket som hela ankmiddagen. Det säger nästan mer om ankans låga pris än vinets höga.

Duck king på Huai hai lu

Vad menar de egentligen att man ska göra med benen i rulltrappan på Shanghai library?

Nu är Anna och Oscar på plats! De kom med snön, en bunt bamsetidningar och en påse lösgodis. Alla är glada, utom kineserna som förfäras över att det snöar för andra gången den här vintern. De har hunnit med att leka, kolla på stan, hämta på dagis och ätit massor av god mat.

... sig själv





... och klättrar över brorsans stol

Den klassiska kinesiska hemmafrun spelar mahjong. I de flesta böcker jag läst äventyrar hon också familjens förmögenhet genom sitt spel. Det var i och för sig på den tiden då en hel del opium röktes i Kina.

Idag hade jag min första Mahjong-träff och det verkar kul. Komplicerade regler, en hel del rävspel och trevligt sällskap. Vi är sex stycken noviser som lär oss av en mer luttrad mahjongspelare. Det är fortfarande ganska många hemmafruar som har mahjongträffar varje vecka. Numera är det dock förbjudet att spela om pengar i Kina så vår förmögenhet, eller min föräldrapenning, behöver inte äventyras. Spelet inspirerar fortfarande till filmmanus. Kung Fu Mahjong 2 verkar vara en riktig höjdare:

"Fanny is a skilled mahjong player and young housewife, who's usually forbidden from her tile-clicking addiction by husband Johnny. However, when Johnny falls in with gambler Demon, Fanny gets sent packing. Johnny takes up with Demon's sister Curvy, and Fanny is left alone and seems to lose her mahjong-playing skills. Luckily, she receives additional training from her mahjong mentor Three Tiles, who also schooled Auntie Fei, as well as sexy player-in-training First Love. With the aid of her mahjong sisters, brother, plus Auntie Fei's husband Chi Mo Sai, Fanny regroups in time to take on Curvy, Demon, and Johnny at a climactic mahjong tournament."

Nils nya grej är att klättra in i saker. TV-bänken och leksaksskåpet är bara början misstänker vi. Dessutom vill han börja sina excersiser tidigt på morgonen. 05.30 började han med TV-bänken, efter en kort förmiddagsvila tog han leksaksskåpet.

Service i Kina lämnar ofta ganska mycket att önska. Det kan kanske förklaras av att dricks inte är så vanligt förekommande. Taxichaufförer är till och med förbjudna att ta emot dricks. Standardsvaret när man frågar om något är ofta - Mei you - har inte. Orkar man stå på sig och det kinesiska ordförrådet räcker till hittar de oftast det man frågat efter.

När vi flög till Hainan med China Southern, ett stort kinesiskt flygbolag bad vi om ett säkerhetsbälte till Nils, vilket flygbolag är skyldiga att ha, var svaret "Mei you". Efter mycket argumenterande ställde jag mig upp när planet körde ut på landningsbanan och förklarade att utan säkerhetsbälte sätter jag mig inte ner. Då hittade de ett bebisbälte. Lite rättshaveristisk metod, men den funkade. På vägen hem räckte det med argumentationen, jag behövde aldrig ställa mig upp.

På hotellet på Hainan bad vi om en mindre sked till Axel att äta med under lunchen.

- Mei you
- Men ni hade ju en vid frukosten

Då hittade servitören en.

Ikväll saknades saltgurkan i vår matvaruleverens.

- Mei you
- Kan du be din chef ringa upp mig?

En timme senare levererades saltgurkan.

Visst är det små vardagsbekymmer, men ändå irriterande. Det mest irriterande senaste tiden var när vår hyresvärd hävdade att han lagat vår kökskran. Då såg den ut så här.



Han kom tillbaka två veckor senare och lagade den.

Nu var det ett tag sedan senaste inlägget. Vi har lämnat solen och Hainan och återvänt till kylan och skyskraporna och Shanghai. Vad som kanske påverkar oss mer är att vi lämnat semestern och återvänt till vardagen. Vardagen 2011. Vad detta år ska kännetecknas av är osäkert. 2010 började som ett väntans år. Väntan på Nils och väntan på Shanghai. Väl i Shanghai slutade jag vänta och tänka på nästa vecka eller månad. Att varje dag skulle funka och vara bra blev det jag hade för ögonen. Nu när vi vant oss med Kina ger nog 2011 större möjlighet att tänka framåt. Om en månad avslutar kineserna tigerns år och påbörjar kaninens. Från rovdjur til byte, från jakt till flykt. Vi får se om det innebär något i praktiken.

Vi har nu halvtid i Shanghai, men det känns inte som att det är läge att räkna ner. Det är ju nu vi ska hinna med allt. Trots att en stor händelse redan inträffat 2011 (Axel har lagt blöjorna på hyllan) så börjar mammaledigheten innebära rastlöshet för mig. Axel har också börjat att gå heltid på dagis så jag har mer tid att ägna mig åt bara ett barn eller mer åt mig själv. Jag är dock tveksam till om Yogan jag anmält mig, babysången, babysimmet eller kinesiska lektionerna dämpar rastlösheten så jag ska undersöka möjligheterna att hitta någon praktikplats i Shanghai. Jag vill också gå till kontoret på mornarna.

Så här började 2011 vi får se hur det fortsätter

Idag uppfann Axel ett nytt ord, fikanödig. Han förklarade vad det betydde: När man behöver kissa är man kissnödig, när man behöver fika är man fikanödig. Ordet uppfanns efter att en chokladcroissant precis slunkit ner, så det rådde delade meningar om behovet av mer fika. Axel är en kille med sinne för livets goda.

Bland andra sanningar han levererat under semestern märks "När jag är fem år då är jag vuxen" och "Jag bor på Nordpolen, jag är  tomten".