hannaishanghai

Hela helgen tjatade Axel om att han ville ha en klänning. Först på svenska, sen på engelska för att vara säker på att budskapet gick fram.

På måndag, när det var dags för påklädning och dagis fick ha ta på sig sin långskjorta och tights. Hans klänning. På en gång började han snurra och göra piruetter och försökte få skjortan att virvla. Effekten var inte den samma som den han måste ha iaktagit på tjejerna i hans skola som har små prinsessskapelser på sig ganska ofta. Men han var lycklig och skjortan har varit på nästan alla dagar den här veckan.

Idag kom han dock hem och berättade att Teacher Ruth sagt att hans skjorta inte alls var en klänning. Han var sur och förstod inte vad hon menade. Tillskillnad från förskolor i Sverige finns det i Shanghai ingen som skriver om genus när de beskriver sig själva. Tänket här känns gammeldags. Killar får blå saker, killar i ett led, boys don´t play with girls (sa Axel en dag), fröknarna frågar killarna vem av tjejerna som är sötast och killar har tydligen inte klänning.

Jag känner mig lite stolt över Axel som trots den miljön säger att rött och rosa är de finaste färgerna, gillar hello kitty, gillar att leka vid mitt sminkbord, gärna traskar runt i mina skor och tycker att prinsessa och brandman är lika coolt.

Jag tror att det är berikande att bli uppfostrad i en annan kultur, men ibland måste man stanna upp och säga att det fröken sa inte alls var rätt utan att man får gilla vad man vill.