En kinesisk bröllopsmottagning
Ibland får vi vara med om saker som jag tror att vi aldrig kommer att glömma. I söndags var vi på en traditionell kinesisk bröllopsmottagning. Vi kände inte bruden, inte brudgummen men bruden är kompis med min kinesiska lärare. Eftersom kineser ibland är skönt okomplicerade kring saker som vi ser som heliga blev vi medbjudna på förmiddagsmottagningen, när brudgummen ska hämta sin brud i hennes föräldrahem. Hennes släktingar, kompisar och familjen Elving hängde runt i hennes flickrum medan hon blev sminkad, fixade håret och blev klädd.
Undrar hur många svenska brudar som hade känt att det var trevligt att ha en kinesisk barnfamilj de aldrig träffat med timmen innan en vigsel. Jag hade absolut sagt nej. Men kineser älskar ju barn så vi blev varmt mottagna. Att ha barn med på ett bröllop och speciellt att ha dem i brudens säng betyder att paret kommer att få många barn. Alla ville leka med killarna. Nils ville dock mest pilla på alla hundra miljoner saker som fanns i rummet, men Axel blev lydigt drillad i att säga "Da hongbao" (Stort rött kuvert med pengar). Traditionen säger nämligen att brudens släktingar ska försöka att hindra brudgummen att hämta sin blivande fru och att han för att lyckas ska muta dem med hongbaos.
När den här stackars killen kom blev han först hindrad i trappan och sen blockerade Axel och brudens släktingar dörren till hennes rum och skrek Da Hongbao. Axel och Nils och alla andra fick massor av små röda kuvert med pengar och när killen till slut fick komma in blev han nedtvingad på golvet för att göra trettio armhävningar innan hann fick komma fram till bruden. Allt detta dokumenterades av en fotograf med kamera och två fotografer som filmade. De krävde några omtagningar när hann föll ner på knä med ringen, men vad gör man inte för bröllopsalbumet. Dagen fortsatte sedan med tecermoni, besök hos brudgummens föräldrar och med middag på kvällen, men innan dess sa vi hej då och gick hem och fyllde Axels spargris.
Förutom att få uppleva ett kinesiskt bröllop var det också kul att för första gången vara gäst i ett vanligt kinesiskt hem. Föräldrarna bodde i ett ganska gammalt kinesiskt hus precis bredvid Nils dagis. De disponerade två eller tre rum och delade kök med grannarna. Det var skitigt och stökigt men hemtrevligt. Det slitna kinesiska stod i stor kontrast till brudens alla vänner som alla stod och lekte med sina I-phones och brudgummens flådiga merca som stod parkerad i gränden. När generationer möts i Kina blir den ekonomiska förändringen som landet befinner sig i extremt tydlig. Gammalt möter verkligen nytt på ett extremt tydligt sätt.
Bruden, tjejen till höger i röd täckjacka, blir sminkad
Axel bringar tur till det framtida barnafödandet
Axel räknar pengar och bruden får sin ring
Undrar hur många svenska brudar som hade känt att det var trevligt att ha en kinesisk barnfamilj de aldrig träffat med timmen innan en vigsel. Jag hade absolut sagt nej. Men kineser älskar ju barn så vi blev varmt mottagna. Att ha barn med på ett bröllop och speciellt att ha dem i brudens säng betyder att paret kommer att få många barn. Alla ville leka med killarna. Nils ville dock mest pilla på alla hundra miljoner saker som fanns i rummet, men Axel blev lydigt drillad i att säga "Da hongbao" (Stort rött kuvert med pengar). Traditionen säger nämligen att brudens släktingar ska försöka att hindra brudgummen att hämta sin blivande fru och att han för att lyckas ska muta dem med hongbaos.
När den här stackars killen kom blev han först hindrad i trappan och sen blockerade Axel och brudens släktingar dörren till hennes rum och skrek Da Hongbao. Axel och Nils och alla andra fick massor av små röda kuvert med pengar och när killen till slut fick komma in blev han nedtvingad på golvet för att göra trettio armhävningar innan hann fick komma fram till bruden. Allt detta dokumenterades av en fotograf med kamera och två fotografer som filmade. De krävde några omtagningar när hann föll ner på knä med ringen, men vad gör man inte för bröllopsalbumet. Dagen fortsatte sedan med tecermoni, besök hos brudgummens föräldrar och med middag på kvällen, men innan dess sa vi hej då och gick hem och fyllde Axels spargris.
Förutom att få uppleva ett kinesiskt bröllop var det också kul att för första gången vara gäst i ett vanligt kinesiskt hem. Föräldrarna bodde i ett ganska gammalt kinesiskt hus precis bredvid Nils dagis. De disponerade två eller tre rum och delade kök med grannarna. Det var skitigt och stökigt men hemtrevligt. Det slitna kinesiska stod i stor kontrast till brudens alla vänner som alla stod och lekte med sina I-phones och brudgummens flådiga merca som stod parkerad i gränden. När generationer möts i Kina blir den ekonomiska förändringen som landet befinner sig i extremt tydlig. Gammalt möter verkligen nytt på ett extremt tydligt sätt.
Bruden, tjejen till höger i röd täckjacka, blir sminkad
Axel bringar tur till det framtida barnafödandet
Axel räknar pengar och bruden får sin ring
Lufttorkat...
Igår och idag har jag sett folk torka fläsk och kyckling utanför sina hem. Lufttorkat i Shanghais härliga luft måste vara en delikatess. Speciellt när man torkar grissvålen (eller om det är ett tryne) tillsammans med tvätten.
Tre julgransplundringar senare
Så där nu är julen både infirad och utfirad. Efter en tvåveckors underbar julfest i Sverige är det trots allt ganska skönt med vardag. Axel hann med en julgransplundring hos mormor och Gunnar, en hos farmor och farfar och det var också det första vi gjorde när han kom tillbaka till Shanghai.
A jobbar, grabbarna är på dagis och jag gjorde min sista tenta idag (resultatet kommer på fredag) på kvällarna hanterar vi jetlags, precis som i Sverige, och snart är det dags att börja förbereda nästa resa. Om två veckor är vi i Vietnam!
Julen i Stockholm hade allt man vill ha, utom snö möjligen. Vi träffade tomten två gånger, fast den första var bara pappa konstaterade Axel efter en sekund. Två dagar senare ordnade mormor så att den riktiga kom och då skvallrade Axel på Andreas. Klä ut sig till tomte, får man det?
Vi har ätit massor, nästan ohejdat. Fem ostmackor till frukost, skinka, sill, lax, leverpastej, löjrom allt vi saknar i Shanghai. När det inte gick att leka i snön har vi istället ägnat oss åt kulturen. Nötknäpparen, Guldlock, nya Nalle Puh filmen och museum.
Vi är nu också så pass mycket utlandssvenskar att det känns som avsked och återseende både när vi åker och far. Vi gillar helt enkelt massor av människor i Sverige men också massor av människor i Shanghai!
04.00 Dan före dan på Kungsholmen
Julaftonsfina
Pappatomten
Bus med farfar
Guldlock på lilla teatern i Uppsala
A jobbar, grabbarna är på dagis och jag gjorde min sista tenta idag (resultatet kommer på fredag) på kvällarna hanterar vi jetlags, precis som i Sverige, och snart är det dags att börja förbereda nästa resa. Om två veckor är vi i Vietnam!
Julen i Stockholm hade allt man vill ha, utom snö möjligen. Vi träffade tomten två gånger, fast den första var bara pappa konstaterade Axel efter en sekund. Två dagar senare ordnade mormor så att den riktiga kom och då skvallrade Axel på Andreas. Klä ut sig till tomte, får man det?
Vi har ätit massor, nästan ohejdat. Fem ostmackor till frukost, skinka, sill, lax, leverpastej, löjrom allt vi saknar i Shanghai. När det inte gick att leka i snön har vi istället ägnat oss åt kulturen. Nötknäpparen, Guldlock, nya Nalle Puh filmen och museum.
Vi är nu också så pass mycket utlandssvenskar att det känns som avsked och återseende både när vi åker och far. Vi gillar helt enkelt massor av människor i Sverige men också massor av människor i Shanghai!
04.00 Dan före dan på Kungsholmen
Julaftonsfina
Pappatomten
Bus med farfar
Guldlock på lilla teatern i Uppsala
