hannaishanghai

Söndagens utflykt gick i kulturens tecken till Moganshan lu, Shanghais galleridistrikt. Vi konstaterade att kinesisk modern konst är svår att förstå. Springande hästar blandas med Mao och buddhor i röd lack. Några fina saker fanns det, men en investering kändes inte aktuellt.

Axel gillade det. Området är fritt från bilar och barn kan springa runt. Han konverserade gallerister på såväl kinesiska som engelska. Vårt besök, Alex,  får fortsätta sin Shanghai upplevelse med Duck king och peking anka ikväll.

I fredags, sista dagen på Koh Samet, hade vi en helt fantastisk eftermiddag och kväll. Minnet och bilderna värmer gott när Shanghai visar sig från sin sämsta sida (spöregn) och Andreas stack iväg på resa inåt landet för att slutförhandla något och fortsätta dricka sprit och äta middagar med de lokala partipamparna. Att göra affärer i Kina är en hel vetenskap. En sak är säker, mycket mygel och sprit är inblandat.

Vår utflykt gick till Ao prao. En mindre strand där vi fick chansen att bada och äta middag mitt i solnedgången. Precis vid stranden låg en italiensk restaurang med, för att inte vara Piemonte, ett helt godkänt kök. Det bästa strandlandet förenades med det bästa matlandet. Perfekt helt enkelt.

Vi hade höga förväntningar på vår vecka i solen. De infriades med råge. En vecka fylld av sol, bad, lek och böcker. Och vem behöver en bamseklubb när man har så fantastiska farmor och farfar med sig. Alla har ätit alla har sovit. Jag har inte varit så utvilad som jag är nu på ett halvår. Trots att Nils och jag spanat in soluppgången ganska många mornar och öppnat frukostbuffén 07.00 prick.

Summasumarum Koh Samet kan varmt rekomenderas. Inte för öns nattliv eller kulinariska upplevelser, men för lugnet, havet och stranden. Våra rum låg vid poolen och hade utsikt mot havet, så förutom långa promenader längs stranden och några middagar i byn och vid andra stränder har vi inte känt något behov av att röra på oss.

Våra dagar på Koh Samet

06.00 kollar in soluppgången och stranden



Förmiddag i poolen


Förmiddagsfika på balkongen



Utflykt till buddahn och munkarna


Läsvila


Mer mat



Strandliv


Eftermiddags sanden



Vätskepaus



På flaket på väg till middag

Nu är det bara två dagar tills att vi beger oss till Koh Samet. Värmen och strandlivet hägrar. Att boka en riktig svensson-svensson semester på ett familjevänligt hotell med bamseklubb känns faktiskt som det bästa beslut vi tagit just nu. Vi behöver en Kinapaus, Axel behöver gräva och Nils måste få prova sin nya badring. Att svärföräldrarna precis satte sig på planet till Bangkok och möter oss på hotellets brygga med färdig välkommsmiddag på lördag förgyller det hela ännu mer. Nu ska jag bara fixa naglarna, raka benen och ta fram alla pocketböcker, sen är jag redo.

Så här ska livet vara hela nästa vecka

Det har blivit dags att bjuda in bloggens första gäst. Förra veckan var  Andreas på resa till Xi´an

Förra veckan fick jag möjlighet att se världens åttonde underverk, terracottaarmén i Xi'an. Tillfälle bjöds då jag hade ett möte i närheten av Xi'an och kunde ta ett tidigare flyg för att hinna med även lite turistande. Xi'an betyder västra (Xi) freden (an) och har en historia som går tillbaks 3300 år ungefär. Om jag uppfattade guiden rätt så var det Xi'an som var den första huvudstaden i mittens rike, och var så under en mycket lång period, bl.a. under Qin dynastin. Nutida Xi'an liknar de flesta andra städer jag sett, en byggarbetsplats. Luften var extremt dålig, förmodligen en kombination av byggandet, sandstormar och avgaser. Det ligger två mycket stora kolkraftverk inom 2-3 mil från centrum av staden.

Ungefär en timme utanför staden upptäcktes 1974 terracottaarmén. Det var en man som grävde en brunn som hittade den första skärvan och rapporterade till myndigheterna. När man började utgrävningarna fattade man snart vidden av fyndet. Totalt har man grävt upp tre "pits" som ligger bredvid varandra, innehållande över 6000 soldater. Varje soldat i sig är ett rätt så imponerande verk. Detaljnivån är stor på kläder, hår och utrustning. Alla är olika. Enligt vår guide skulle det med dagens teknik ta ca 3 månader att göra varje figur (då inkluderar man i o f s tid att torka). Tänker man sig då att dessa alla gjordes för över 2000 år sedan fattar man att det var en stor bedrift.

Figurerna var arrangerade i stridsformation när de hittades, de utgjorde kejsarens här i livet efter detta. Ursprungligen var de målade i många olika färger men färgen förstörs när den kommer i kontakt med luft, så de som är framgrävda är utan färg (det finns dock många kvar som inte grävts upp ännu). Sammantaget är det en mäktig upplevelse att se dessa soldater och väl värt ett besök. Som alla kinesiska turistställen vi varit på avslutas även detta besök med att man kommer rakt ut i ett shoppingcentrum.

Natursköna omgivningar

Shan (Andreas kollega), Andreas och mannen som gjorde det hela möjligt (dvs han som grävde brunnen och hittade första skärvan!). Han jobbar numera i souvenirbutiken och är lokalkändis. Köper man en bok för 150 qwai så ställer han upp på bild. I högra hörnet skymtar Bill Clinton. Han behövde säkert inte betala för sin bild.


The knealing archer


Armén (eller delar av den - svårt att få med allt i en bild). När detta hus byggdes så var det den bredaste konstruktionen i Kina utan bärande pelare.

Mulna dagar ska man skämma bort sig själva. Det gjorde vi idag med afternoon tea på Peace hotel på The Bund.

Hotellet är mest känt för sin Jazzbar där ett band med äldre herrar spelar varje kväll. Huset byggdes på 20-talet av en av Shanghais mest kända och välbeställda judiska affärsmän, Victor Sasson. Han var även känd för att vara en riktig playboy. Festerna på hotellet var säkert extravaganta och var man på besök i Shanghai var det Peace hotell som gällde. När kommunisterna tog över använde de delar av byggnaden som kontor för de lokala politikerna. Kommunistpamparna hade då, och har även idag ett utmärkande sinne för att ta över och flytta in i de allra vackraste och lyxigaste byggnaderna i stan, inte sällan byggda av de affärsmän som flydde stan under andra världskriget. Hemmet för pensionerade partifunktionärer ligger i en vacker fransk gammal villa med en gigantisk trädgård...

Hotellet har renoverats i tre år och öppnade igen i somras. Art deco stilen var välbehållen, kakbuffén fantastisk, sconsen varma och de klassiska gurk-sandwicharna både goda och vackra.

Det blev ingen middag idag...


Nils äter smörgåsrån i sin kashmirsparkdräkt. Lyxbebis.


Mätt och nöjd kille

Förra veckan när vi var lediga passade vi på att besöka nya ställen i Shanghai. Zhongshan park var ett av dem. En mysig park med sjö, båtuthyrning och drakflygning. Är man i Shanghai med barn kan det verkligen rekomenderas. Det märktes att det var många turister i stan, för alla ville ta kort på Axel. Helt plötsligt sa han "No please" till fotograferna. Tyvärr tror jag inte att de förstod.


Axel promenerar sin ballonghund




Nils fortsätter promenera hunden hemma


Kineser som tuggar sockerrör, vilket är väldigt populärt


Självklart kunde man köpa sig en kanin för att fira det nya året

Framme på Hainan och Aegean Conifer Resort, solen skiner och sanden är mjuk. Vi trivs och ägnar oss och det vi tänkte ägna oss åt. Bada och gräva. Axel somnade lycklig alldeles nyss och har redan en plan för hur mycket han ska gräva imorgon och när han ska bada i poolen och när han ska bada i havet. Vädret är som en fin sommardag, lite för varmt tycker Nils, men vi andra tycker det är skönt. Från balkongen är havsutsikten fantastiskt och på vår resort är det lugnt och behagligt. Utanför är det Kina precis som vanligt. Massa trafik, prutande försäljare och långt ifrån vackert. Det är spännande att semestra med kineser. De badar inte och vill inte bli bruna, men de tar extremt mycket kort. Vid varje vacker palm, fontän eller havsutsikt poserar de och gör peacetecknet. Axel är såklart ett attraktivt motiv för semesterbilderna. Idag har jag kastat sand på en för närgången man med kamera.

Nils poserar vid poolen...



...och på stranden


En kille som saknat sandlådorna på Södermalm

Imorgon sätter vi mormor och Gunnar på tåget till Hangzhou och oss själva på planet till Hainan. Efter en intensiv julvecka ska det bli skönt med sol och strandliv. På Hainan, Kinas Hawaii, vistas rika ryssar och kineser. Det ska bli en spännande semester. Axel har packat väskan full av leksaker och vi har optimistiskt packat ner julklappsböckerna. Kvällarna ska spenderas på balkongen med vin och läsning. Bilder kommer, vi ska bara bada i poolen först.



Idag har vi varit turister. Nils och jag besökte Shanghai museum tillsammans med vår nya vän Cecilia. Cecilia är historielärare och kan väldigt mycket om Kina. Det gjorde alla gamla bronsskålar och keramik väldigt mycket mer intressanta. Kineserna kunde sitt hantverk. 2000 år före kristus, när vi fortfarande ägnade oss åt stenyxor bemästrade de redan keramiken så väl att de övergått till bronsgjuteri. Redan då hade de kontroll på sin befolkning. Antalet bronskittlar man fick äga berodde på hur hög ämbetsman man var. Undrar hur kontrollen skedde?

Museumet hör till en av de mest imponerade byggnaderna i stan. Vår nya barnvagn ser väldigt liten ut nere i hörnet.



Mitt emot museumet ligger stadsteatern och den centrala regeringsbyggnaden, imponerande arkitektur.

Jag menar det verkligen, om du inte funderat på att besöka Hongkong någon gång under ditt liv, tänk om. Det är en fantastisk stad. Tätt kaos av skyskrapor i centrum och 20 minuter till stranden. Staden är inklämd mellan klippor och växer på höjden i stället för på bredden, vägarna går kors och tvärs och under och över varandra, folk är överallt, det är Kina men ändå inte och till skillnad från Shanghai kan man känna doften av hav.

Under tre dagar hann vi se ganska mycket. På fredagen tog Regina och jag med killarna på en tur med "Star ferry", det klassiska sättet att ta sig mellan Hongkong ön och Knowloon och njöt av utsikten från Victoria Peak. Solen sken och alla var glada. Regina och jag var väldigt stolta över oss själva att vi lyckades ta oss runt med två barn och en ny barnvagn en hel dag i Hongkong. Barnvagnen och jag var inte riktigt överens om hur den skulle fällas ihop till en början, vilket orsakade en hel del svett och kreativa idéer från taxichaufförerna. I vagnens instruktionsbok stod att man skulle läsa den noga innan vagnen användes. De menade nog att man inte skulle göra Hongkong med vagnen innan man läste instruktionsboken. Men det gick. På reginaikina.blogg.se finns jättefina bilder från vår dag. Andreas hade med sig vår kamera på sin hajk med kollegorna.

På lördagen besökte vi Stanley, en förort vid vattnet. Axel fick bada och gräva på stranden. Han var så lycklig när han sprang runt naken på stranden. De kinesiska barnen som hade långbyxor och täckväst avundades honom. Jag skulle helt klart kunna tänka mig att bo i ett radhus vid vattnet i Stanley. Livet kändes härligt obekymrat där.

Söndagen ägnades åt shopping och lekplatsen i Victoria park samt att fixa ett nytt däck till den nya vagnen som lyckades gå sönder i en rulltrappa mitt i Hongkong. Familjen Elving och barnvagnar är verkligen inte lika med sant. Men problemet åtgärdades snabbt. Vi har vanan inne att vara strandade med vagn nu. Mitt i äventyret upptäckte vi att Nils fått sin första tand och fick en förklaring till hans dåliga natthumör. När en av fem väljer att skrika en timme mitt i natten och hotellrummet är 15 kvadrat är det svårt för övriga att sova.

När man har Regina med sig till Hongkong tillåter det även att man utforskar Hongkong by night. Det kändes som en utekväll i New York, fast mer intensivt. På fredagen var vi och åt middag med Andreas kollegor på Victoria Peak. På lördagen mötte vi upp med Johan Olausson, en kompis från Kalmar nation i Uppsala. Johan spelade skivor där på lördagkvällarna och jag stekte hamburgare. Nu spelar han skivor på en East hotels bar på 32a våningen. Utsikten var bättre, maten godare och musiken fortfarande grymt bra.

Nu sprider sig lugnet här hemma. Pojkarna sover och jag tror faktiskt att Andreas också somnade när han läste för Axel. Det är väldigt tyst. Andreas har varit på resa halva veckan i en av Kinas fattigaste provinser. Upplevelsen var inte odelat positiv och det är skönt att ha hela familjen samlad igen ( Det enda positiva för mig var att jag fick se Mad men ostört på kvällarna). Vi har tillbringat kvällen i badrummet, med mycket plask och stoj. Nils gillar att bada lika mycket som sina storebror och står ut med mycket stänk, men när Axel tyckte att Nils kunde doppa huvudet, vilket han själv ogärna gör, var det dags att gå upp.

Jag förbereder mig inför ett förtroendeuppdrag. Regina vill att jag klipper hennes hår. Hon litar tydligen mer på mig än jag själv gör, men det ska bli kul. Tyvärr vill hon inte ha något arty-farty så jag får besinna mig till att klippa topparna. Tror hon ja...

Axel och jag spenderade eftermiddagen på Shanghais naturhistoriska museum. Axel är inne i en dinosaurieperiod så jag tänkte att det var det perfekta utflyktsmålet. Det var som att kliva in i en svunnen tid. Både jag och Axel tyckte att det var lite läskigt. Mörkt, upplysta skelett, allt möjligt i formalin, dammiga uppstoppade djur och ännu dammigare vakter/guider som hasade runt. Axel släppte inte min hand förutom i shoppen när  han var tvungen att peka på vilken burk med plastdinosaurier han ville ha. Det kan nog bli ett besök igen, Axel vill gärna visa allt för pappa.



Stor dinosaurie, liten pojke


Våra nya dinosaurier på middagsbordet Ett museum av den gamla skolan helt enkelt

Just nu kämpar myndigheterna för att nå sjuttiomiljoner besökare på expon. Idag bidrog vi med tre. Andreas, Nils och jag har tillbringat eftermiddagen och kvällen på expon. Med tanke på hur mycket folk det var där är det nog inga problem att spräcka 70 miljoners gränsen de sista 10 dagarna av världsutställningen. Världsutställning är en märklig företeelse, som en gigantisk Älvsjömässa med lite mer spektakulära utställningar. Det som är häftigt att se är hur ett område lika stort som söder fylls med paviljonger och människor. Kineserna har också byggt en tunnelbanelinje som bara går till världsutställningen och skapat upphöjda gångvägar och massa annan väldigt imponerande infrastruktur.

Den kinesiska paviljongen ligger i mitten av området och är så stor att jag inte vet vad jag ska jämföra den med. De kan sitt maktspråk. Vi beökte bara de nordiska paviljongerna eftersom vi inte behövde stå i de flera timmar långa köerna för att komma in där. De var fina, men de arabiska och asiatiska länderna är mycket bättre på att jobba med svulstighet, glitter, ljus och roliga former. Nordiskt avskalat är ju fint, men blingbling är roligare. Men idag fick alla kineser som besökte de nordiska paviljongen en extra bonus. En livslevande svensk familj, med bebis. Undrar hur många fotoalbum vi finns med i. Funderar på att skicka en faktura till regeringen.

Mot slutet toppade vi besöket med Nordkoreas paviljong. "Peoples paradise" som den så fint kallas.Väldigt få besökare, inga bilder på Kim, men många filmer på parader och raka led. Vägg i vägg fanns Iran, men till den diktaturen var kön alldeles för lång för att vi skulle orka med.

Andreas, Nils och Kinas paviljong



Danskarna har flyttat med sin lilla havsefru




Nordkorea - folkets paradis


Skymmning på expon

Nu har vardagen återvänt till Shanghai. Peter och Kikka har åkt hem och nu är det dagis, jobb och kinesiska läxan som gäller igen. Andreas har hunnit med en tur till Bejing i veckan och rapporterade att Shanghai överlägset vinner trevlighetstävlingen. Tur att vi hamnade här. I helgen lämnade vi för första gången Shanghai sen vi kom ner hit för snart två månader sen. Hela gänget åkte till Suzhou, 10 mil utanför Shanghai, med snabbtåget tog det 20 minuter. Det visade sig ganska snart att våra förväntningar om att besöka en lite lugnare småstad inte skulle uppfyllas. Suzhou är förvisso en liten kinesisk stad, men det bor en miljon människor där och de senaste 15 åren har den ursprungliga staden omgivits av modern och ganska opersonliga områden. På helgerna fylls stadens vackra trädgårdar också av fler turister än vi. Men med egen minibuss och guide fick vi ändå uppleva några av Suzhous pärlor. Stan är också känt för sitt siden och på sidenmuséet fick vi hålla i silkesmaskarna och lära oss hur pupporna spinns och vävs till vackra tyger. Vårt hotell låg vid en sjö med en stor park så Axel fick springa runt en hel massa. Parken, maskarna och att man fick glass till efterrätt varje dag gjorde utflykten mycket lyckad för Axel. Nedan finns några bilder men på reginaikina.blogg.se finns många fler.

På båttur på stadens kanaler






Tiger hill, en av de trädgårdar vi besökte


Sjön vid hotellet

I helgen har Maria besökt oss. Hon ordnar med en stor happening i svenska paviljongen på världsutställningen kommande veckan. Kronprinsessparet och äldreministern gästar Shanghai och det orsakar myket ståhej. Jag följde med Maria på lite förhandsvisning av svenska paviljongen imorse och fick möjlighet att besöka vip-delen. Extremt svenskt och väldigt fint. Kunde heller inte låta bli att lägga mig i diskussionen om var Daniel och Victoria ska sitta för att inte få fotografernas rumpor i ansiktet. Osäker på hur högt min åsikt värderades. Världsutställningen täcker en yta som motsvarar Södermalm i storlek och 100 000-tals människor gästar den varje dag, mest kineser. Runt 15 000 besöker den svenska paviljongen dagligen. Det är imponerande, men jag vet inte hur kul det är egentligen. Som en gigantisk Älvsjömässa. Andreas och jag har bestämt att vi ska gå någon dag här framöver, jag vill gärna vara där på kvällen, för att jag tror att det precis som övriga Shanghai är som mest imponerande när neonljusen blinkar.

I dag avslutar kineserna "golden week", en veckas ledighet som påbörjas på nationaldagen. Vi börjar dock vår gyllene vecka nu. Imorgon fyller Regina år, på tisdag är det Andreas tur och då kommer också Peter och Kikka (svärföräldrarna) på besök. Vi ska fira, leka, visa Shanghai och till helgen göra en utflykt till Suzhou. Det ska bli kul och vi är alla väldigt spända på vad den extra resväskan som de har med sig till oss innehåller.


På paviljongens tak


Danmark och Finland                             Den mäktiga kinesiska paviljongen



Belgien, som också ansvarar för EU:s paviljong kör en grå bunker utan fönster, vad hände med öppenheten? Skärpning Belgien.

Efter mycket prat om djurparken, var det äntligen dags. Idag har Regina, killarna och jag varit på Shanghai Zoo. Djur är ett ständigt tema i familjen. Axel älskar djur. Han har fått en affisch med bilder på djur och när man trycker på dem är det en ganska entonig röst som säger namnet på engelska, kinesiska och gör djurets läte. Han lär sig namnet på engelska och vi på kinesiska, vilket kom väl till pass idag när vi skulle ta en taxi sista biten. Zoo fanns inte i chaffisens vokabulär, men när jag sa de djurnamn jag kan på kinesiska fattade han galoppen och vi kom rätt.

Zoo upplevelsen blev bättre än jag trott. Burarna är mindre än man är van vid, men vissa burar höll ändå Skansenstandard. Kineserna har dock ytterst dåligt djuruppförande. Att mata djuren var mer regel än undantag, att kasta saker på djuren för att få dem att röra på sig verkar vara standard och en krokodil fick en spottloska mellan ögonen. Pandan, som var huvudattraktion låg på ett cementgolv och såg mer död än levande ut trots att folk bankade på buren. Men Axel var glad över att få bekanta sig med lion, crocodile, tiger och monkey. Jag har redan lovat ett till besök för när jag läste godnattsaga påminde han mig om att vi inte såg elephant.


Golden monkey