hannaishanghai

Det har blivit dags att bjuda in bloggens första gäst. Förra veckan var  Andreas på resa till Xi´an

Förra veckan fick jag möjlighet att se världens åttonde underverk, terracottaarmén i Xi'an. Tillfälle bjöds då jag hade ett möte i närheten av Xi'an och kunde ta ett tidigare flyg för att hinna med även lite turistande. Xi'an betyder västra (Xi) freden (an) och har en historia som går tillbaks 3300 år ungefär. Om jag uppfattade guiden rätt så var det Xi'an som var den första huvudstaden i mittens rike, och var så under en mycket lång period, bl.a. under Qin dynastin. Nutida Xi'an liknar de flesta andra städer jag sett, en byggarbetsplats. Luften var extremt dålig, förmodligen en kombination av byggandet, sandstormar och avgaser. Det ligger två mycket stora kolkraftverk inom 2-3 mil från centrum av staden.

Ungefär en timme utanför staden upptäcktes 1974 terracottaarmén. Det var en man som grävde en brunn som hittade den första skärvan och rapporterade till myndigheterna. När man började utgrävningarna fattade man snart vidden av fyndet. Totalt har man grävt upp tre "pits" som ligger bredvid varandra, innehållande över 6000 soldater. Varje soldat i sig är ett rätt så imponerande verk. Detaljnivån är stor på kläder, hår och utrustning. Alla är olika. Enligt vår guide skulle det med dagens teknik ta ca 3 månader att göra varje figur (då inkluderar man i o f s tid att torka). Tänker man sig då att dessa alla gjordes för över 2000 år sedan fattar man att det var en stor bedrift.

Figurerna var arrangerade i stridsformation när de hittades, de utgjorde kejsarens här i livet efter detta. Ursprungligen var de målade i många olika färger men färgen förstörs när den kommer i kontakt med luft, så de som är framgrävda är utan färg (det finns dock många kvar som inte grävts upp ännu). Sammantaget är det en mäktig upplevelse att se dessa soldater och väl värt ett besök. Som alla kinesiska turistställen vi varit på avslutas även detta besök med att man kommer rakt ut i ett shoppingcentrum.

Natursköna omgivningar

Shan (Andreas kollega), Andreas och mannen som gjorde det hela möjligt (dvs han som grävde brunnen och hittade första skärvan!). Han jobbar numera i souvenirbutiken och är lokalkändis. Köper man en bok för 150 qwai så ställer han upp på bild. I högra hörnet skymtar Bill Clinton. Han behövde säkert inte betala för sin bild.


The knealing archer


Armén (eller delar av den - svårt att få med allt i en bild). När detta hus byggdes så var det den bredaste konstruktionen i Kina utan bärande pelare.

Idag firar vi Nils som varit lika länge innanför som utanför magen och som spenderat två tredjedelar av sitt liv i Kina. Han har tagit högtidsdagen med lugn och firat med två portioner kvällsgröt för att han kanske, kanske kan tänka sig att sova lite mer i natt.

Vårt halvår i Shanghai har både varit det bästa och jobbigaste vi gjort tillsammans som familj. Vi har lärt oss hur mycket som helst, träffat fantastiska vänner, ätit extremt god mat, blivit ett tajt sammansvetsat lag och kan nu tackla kinesiska vardagsproblem både med glädje och med ilska. Nu känns det som om nedräkningen börjar. Dagarna i kalendern blir färre och helgerna då vi inte har en plan är få. Hur ska vi hinna med allt? I juni är det Katarina Bangata som gäller igen.

Här är pyret som somnade under avskedsmiddagen hos farmor och farfar för ett halvår sen...




...och här är världsvana killen som kryper runt på Peace hotel på the Bund, kan åka rutschkana, inte gråter för en kallsup och inte räds något i jakten på leksaker.

Det första vi hörde när vi flyttade in i vårt compound var att Jackie Chan ägde en av de stora fina lägenheterna högst upp i det ena huset. Han har dock aldrig bott där. Idag fick jag dock slå på djungeltrumman. Det var folk i Jackies lägenhet! En av dem kan helt klart ha varit han. Han kanske är på väg att flytta in. Jag måste absolut ta upp karaten igen och göra några kator på gården för att fånga hans intresse. Tänk att få bjuda över Jackie Chan på trekaffe.

Axel började sin karateträning i Fuxingpark i helgen. Han anslöt sig till ett gäng.


Jag blev sugen på Tai Chi, men måste nog köpa en pastellfärgad tröja först om jag vill vara med de här damerna.

Mamma, fåglarna vill komma ut, sa Axel i söndags när vi tittade på fågelburarna i Fuxing park.

Jag tror att han har helt rätt. I Kina är det vanligt att ha ganska stora fåglar i bur. Burarna med fåglarna i tar man med sig ut i parken för att ge fåglarna lite luftombyte. Det är vackert att se på, men väldigt trångt för fågeln.

Axel har alltid haft ett stort intresse för djur. Nu har det utvecklats till att han även månar om djuren. Han har också slutat äta vissa saker. Kycklingar kan gå så det kan han inte äta. Anka, vilket de får ganska ofta på dagis, kan han inte heller äta. Fiskar simmar så det är han också tveksam till. Köttbullar, korv och (lite ologiskt) chicken nuggets, kan han tänka sig, men i övrigt har han helt övergått till vegetarisk föda. Tur att han gillar bönor.

Igår var det utekväll för den vuxna halvan av familjen. Koreansk grillrestaurang som var så där riktigt omysig som bara kinesiska restauranger kan vara. Men kul var det och trevligt sällskap. Efter en taxiresa ganska långt norrut i Shanghai hamnade vi i ett gammalt buddisttempel där det idag drivs en burleskteater. Det burleska var inte temat för gårdagskvällen utan soulkonsert. (http://www.chinatownshanghai.com)

Några glas champagne senare begav vi oss hem för att mötas av en klarvaken Nils. Klockan slog tolv, förtrollningen var bruten och vi blev återigen de trötta småbarnsföräldrar vi egentligen är.

Idag är det sista dagen på det kinesiska nyåret. Nu har vi firat i två veckor. Femton dagar efter själva nyårsafton (idag) avslutas firandet med en lantern festival. Lanternor med ljus skickas upp i luften, vi såg precis en segla förbi vårt fönster. Självklart passar kineserna på att smälla lite, eller faktiskt ganska många, smällare också.

På dagis var alla föräldrar inbjudna på kalas. Barnen skulle ha traditionell kinesisk klädsel. Vi fick testa att baka traditionella bullar med sesamfyllning och några drakdansare uppträdde på gården. Nils tyckte att allt var fantastiskt, Axel var besviken på bullarna och undrade om drakarna hade vassa tänder. Det bästa tyckte Axel var kläderna. Mössan har han haft på sig på dagis i flera dagar och kläderna hade han på sig till läggdags.

Två dansare ryms i draken


Så här klädde sig rika kinesiska handelsmän


I väntan på draken


Nils (nu med tänder i överkäken) i Axels klassrum

Mulna dagar ska man skämma bort sig själva. Det gjorde vi idag med afternoon tea på Peace hotel på The Bund.

Hotellet är mest känt för sin Jazzbar där ett band med äldre herrar spelar varje kväll. Huset byggdes på 20-talet av en av Shanghais mest kända och välbeställda judiska affärsmän, Victor Sasson. Han var även känd för att vara en riktig playboy. Festerna på hotellet var säkert extravaganta och var man på besök i Shanghai var det Peace hotell som gällde. När kommunisterna tog över använde de delar av byggnaden som kontor för de lokala politikerna. Kommunistpamparna hade då, och har även idag ett utmärkande sinne för att ta över och flytta in i de allra vackraste och lyxigaste byggnaderna i stan, inte sällan byggda av de affärsmän som flydde stan under andra världskriget. Hemmet för pensionerade partifunktionärer ligger i en vacker fransk gammal villa med en gigantisk trädgård...

Hotellet har renoverats i tre år och öppnade igen i somras. Art deco stilen var välbehållen, kakbuffén fantastisk, sconsen varma och de klassiska gurk-sandwicharna både goda och vackra.

Det blev ingen middag idag...


Nils äter smörgåsrån i sin kashmirsparkdräkt. Lyxbebis.


Mätt och nöjd kille

Förra veckan när vi var lediga passade vi på att besöka nya ställen i Shanghai. Zhongshan park var ett av dem. En mysig park med sjö, båtuthyrning och drakflygning. Är man i Shanghai med barn kan det verkligen rekomenderas. Det märktes att det var många turister i stan, för alla ville ta kort på Axel. Helt plötsligt sa han "No please" till fotograferna. Tyvärr tror jag inte att de förstod.


Axel promenerar sin ballonghund




Nils fortsätter promenera hunden hemma


Kineser som tuggar sockerrör, vilket är väldigt populärt


Självklart kunde man köpa sig en kanin för att fira det nya året

Fredagsmys borde snart bli ett av Svenska akademins nya ord, om det inte redan är det. Detta måste för alla barnfamiljer gäller även i Shanghai.

Vårt fredagsmys började redan när vi vaknade. Axel var på strålande humör och satt och läste högt för oss i soffan när vi åt. Xiong kom tillbaka idag och möttes med kramar och glädje. Vi och lägenheten har saknat henne. Nu jagar hon dammråttor.

Axel och jag tog en taxi till dagis. Varje dag vill han ta med sig en ny bok och läsa på vägen och visa för fröken. Idag var det Konstapel Katt. En katt som jagar kaktjuvar på Vetekatten. Axel har äntligen börjat prata på dagis. Hans första meningar var " My tummy is big" och "This is giraffe". Känns som en bra början.

Efter dagislämning promenerade jag till en bra frukt- och grönsaksaffär på Wulumuqi Lu och köpte jordgubbar. Nu är det säsong för jordgubbar i Shanghai och vi frossar. Ikväll blir det jordgubbar och Mango till efterrätt. Eftersom det är fredag unnade jag mig också en fikastund med kaffe och pain au chocolate. Det som jag gillar mest med Shanghai är kontrasterna. I ena gathörnet kan man köpa dumplings för en krona, i det andra dricka fin kaffe och äta perfekta franska bakverk. Det bästa av två världar.

På vägen hem förstod taxichauffören som vanligt inte mitt uttal. Vad han däremod förstod var när jag sa. Jag hittar, kör Huai hai lu och sväng vänster på Madang. Nu bemästrar vi den här stan.

Högläsning


Kvällens efterrätt

Tillslut kunde jag inte hålla mig, jag bara måste köpa en kinesisk nyårspresent i rött och guld. Dessa lådor är fyllda med apelsiner. Andreas chef och fru, Peter och Anna, fick den ena igår och blev glada. Den andra är till kvällens värdar, familjen Backteman, hoppas att den blir lika väl mottagen där.

Nyåret flyter på i stilla mak i Shanghai. Nils blir inte av med en envis hosta, så imorgon blir det ett besök hos doktorn. Luften i Shanghai är nog inte det bästa för små lungor och om det är något som ger alla excpatföräldrar ångest i Shanghai så är det luftkvaliteten. Efter världsutställningen har den försämrats. Byggen drar igång och sprider damm och fabrikerna kör på för fullt igen.

Om doktorn inte säger något annat så ska vi göra en utflykt till en ny park imorogn och på söndag är det Shanghai wild animal park som gäller.

Om några timmar säger vi hej då till tigerns år och hej till kaninens år. Det smäller i hela Shanghai, krutröken ligger tät och visste jag inte att det var nyår hade jag trott att det var krig. Kineserna älskar smällare och fyverkerier. Nyår firar de flesta med familjen, de äter, tittar på TV och smäller smällare. En stor nationell TV-show visas varje år och det verkar vara regel att titta. I år deltar märkligt nog Robert Wells i showen. Han är poppis i Kina.

Dagarna innan och efter nyåret går att likna med vår julhets fast med kinesiska proportioner (x100). Det kinesiska nyåret är exempelvis världens största folkvandring. Alla ska hem och köerna till biljettförsäljarna ringlar långa.  Från den 19 januari och omkring 40 dagar framåt beräknas uppåt 700 miljoner kineser, halva befolkningen, förflytta sig inom landet. Att resa inom Kina rekomenderas inte och eftersom Andreas jobbar är vi kvar i Shanghai. Alla kineser vi träffar tycker synd om oss, men vi tänkte dra nytta av att stan för en gångs skull är tom.