hannaishanghai

20 grader och sol på första advent men ändå var julstämningen påtaglig hos oss. Adventsstjärnan i fönstret, första ljuset tänt ett besök av adventstomten och sist men inte minst lussekattsbak. Hedda, Didirik, Emma och Micke kom och bakade och hade med sig hemgjord glögg. Det var bara SVT som saknades. Kungens korvstoppning var inget mot vår julstämning.

Söndagen började dock i Fuxing park som var helt full av glada människor som njöt av det som sades vara sista värmen innan vintern. Folk dansade och sjöng. Vi åkte karusell och tittade på fiskar. Nils fick åka för första gången och Axel vågade sig på att åka "storbarnskarusellen". Varje gång jag besöker den parken blir jag glad. Det känns som att alla som kommer dit skrattar.

Nu följer en tid av julfester, julkonserter, skoluppvisningar, mer bak och glöggmingel. Utlandssvenskar är nog de mest svenska som går att hitta.

Sockerbagare


Sockerbagare jr



Även vuxna barn får åka storbarnskarusellen

Det är något visst med november. Det är en typisk månad då vardagen rullar på utan att det händer så mycket. November i Shanghai är en härlig månad. Runt 15 grader varmt och en hel del sol. Vi har haft några riktigt krispiga dagar som har varit fantastiskt sköna.

Här kommer några bilder från vardagen

Sparkcykel, till och från dagis alla dagar. Här på helg tur i kvarteret.



Nils tar vesslan, här i hemliga gången, en gränd som går från vår gata till gatan där Nils dagis ligger.


Fixar frisyren på Wulumuqi lu


Heminredning, jobbar mycket med att få svenska möbler att passa i kinesisk miljö...


... och funderar på vilka kinesiska möbler vi ska komplettera med.


Leker i lekparken


Konståkning, Andreas och jag såg världseliten i konståkning, här är arenan som som vanligt imponerar.


Äter gott på kalas. Alicia 2 år firades med ballonger och fiskdamm.


Äter mycket på kalas. Axels klasskompisar Samuel och Haruna fyller 4 och firade på ett lekland i Pudong.


Födelsedagsbarnen blåser ut ljusen.

Som en liten uppföljning på Halloweeninlägget kommer här en bild på en kille som tyckte att det var ok att klä ut sig på genrepet. Söt är han.

Nils hann vara dagisbarn i exakt en halvdag innan förkylningen var ett faktum. Även jag är drabbad. Ska det vara så här nu? Om jag hade varit kines hade jag säkert varit frisk och fylld med antibiotika vid det här laget. Återhållsamhet existerar inte här. Allt botas med en antibiotikainjektion utan att någon tänker på följderna.

Några intressanta siffror

• Årligen tillverkas det 210 000 ton antibiotika i Kina (ca hälften till människor, resten till boskap).
• En kines använder i snitt 10 ggr mer antibiotika än andra nationaliteter.
• Ca 90% av de patienter som är intagna får antibiotika, mot 30% i väst. Dvs. de får antibiotika oavsett om det behövs eller ej.
• Ca 80% av övriga patienter får antibiotika, mot 20% i väst.

Läs mer på http://www.myshanghai.se/?p=2652

Idag var en stor dag. Inte bara en kille gick iväg till dagis, utan två. Axel sa hej då med självklaret och bara en liten tår föll när Andreas efter en timmes inskolning lämnade honom till Teacher Clare och Teacher Joyce. När jag hämtade på eftermiddagen var han absorberad av lek och Teacher Clare berättade att han ställt sig upp på morgonsamlingen och sagt. My name is Axel and I am a tiger. Efterföljt av ett vrål.

Nils var ingen tiger, mer en morsgris. Föräldrarna får vara med barnen några dagar till, men Nils beter sig som om att han redan listat ut att en dag så går mamma.

Utanför vårt hus på väg till dagis


På väg hem efter första dagen

Idag firar vi vår andra bröllopsdag! Vad vi ska göra är en överaskning. Men det kräver en klänning och en barnvakt.

13 juni vid halv två tiden när vi klev ut ur kyrkan öppnade sig himlen. Vädret är det samma även denna 13 juni i Shanghai men i övrigt har ganska mycket i livet förändrats, i ett ganska snabbt tempo.

2007 - förlovade vi oss
2008 - fick vi barn
2009 - gifte vi oss
2010 - fick vi barn och flyttade till Kina

Undra vad vi ska satsa p 2011?

Så var det dags för Nils att fylla ett. Dagen har firats i sjömanskostym och med tårta, vänner och sång. Hans åldernoja var påtaglig, han var grinig i princip hela födelsedagen. Axel har hjälpt till med det mesta. Vispa grädde, öppna paket och hänga upp ballonger. På tisdagarna brukar vi ha "Swedish playdate". Så kompisarna från lekgruppen kom och lekte och fikade på gården hela eftermiddagen.

Förutom att fira födelsedag den här veckan så ska vi flytta. På torsdag går lasset. Det har skett något mirakulöst med vårt bohag på de nio månader vi bott i Shanghai. Det har mer än fördubblats. Vi kom med varsin resväska och en flyttlåda. Nu har vi minst 15 lådor och samma antal resväskor och det enda vi har gjort är att levt. Det har dessutom gått ett antal kassar kläder till ett barnhem och en hel del skräp ut till soptunnan. När man flyttar ofta får man en bra bild av hur mycket man konsumerar. Behöver vi verkligen allt?

Blåbär och mango tårtor



De enda killarna på festen i kostym


Mumsar melon med Xiong


En elektrisk flygel med Snobben på döljer sig i kartongen. Alla föräldrars dröm.

Det börjar bli en hel del inlägg om Fuxing park, men det är ett fantastiskt tillhåll när man hänger med barn i Shanghai. Axels senaste upptäckt är hoppborgen. Han vägrade dock att gå in själv, så det var bara att lösa två biljetter och träna benmusklerna i 45 minuter.

Nils fick fira sin 11 månadersdag med äggletning på gården. Påskharen var på plats, alla barn mumsade chokladägg och utanför staketet flockades kineser som undrade vad vi höll på med.

Shanghai känns verkligen som hemma nu. Så mycket som hemma att vi efter långa diskussioner många listor  med för och emot och ganska mycket tårar bestämt oss för att stanna många månader till, ända tills till julen 2012.

Det känns som om äventyret bara har börjat och att återvända till Stockholm för gott till sommaren hade inte känts oavslutat. Andreas har kul på jobbet, vi har träffat fantastiska vänner, Axel har börjat att lära sig två nya språk och stannar vi längre får jag chansen att göra något mer än att bara vara föräldraledig i Shanghai. Vi har också hittat en fantastisk stor och härlig lägenhet med både golvvärme och diskmaskin (sällsynt i Shanghai) på fina Anfulu mitt emot stans bästa bageri. I juni går flyttlasset.

På hemlängtningskontot står såklart vänner och familj, naturen och livet runt Katarina Bangata. Men det finns ju kvar och vi hoppas att vi får ett långt och skönt sommarlov i Sverige.

På äggjakt med mamma och storebrorsan

Varje tisdag är det svensk lekträff i Shanghai. Denna vecka sågs vi i Fuxing park. Det märks att Nils har tillbringat större delen av sitt liv i Kina. Han gör precis som kineserna. Stretchar i parken och ler framför kommunistiska idoler.

Att utsättas för så många kommunistiska intryck under sitt första år kanske gör att han inte känner att det är nödvändigt att göra den klassiska röda revolten mot sina föräldrar i tonåren. Vi hoppas i alla fall.

I lördags, den 9 april, var det så äntligen dags. Födelsedagskalas, tårta och presenter. Solen sken i Shanghai och efter uppvaktning på sängen och frukost gick vi ner på gården för att förbereda kalaset. 10.30 kom de första gästerna och sedan var det full rulle fram till fiskdammen. Alla de svenska barnen var helt med på vad en fiskdamm är. De kinesiska, franska och amerikanska barnen tyckte mest att det var konstigt att Axels pappa satt bakom ett skynke och satte fast godispåsar på ett fiskespö. Som dessutom liknade ett kvastskaft med en tvättlina.

Idag hävdade Axel att han var åtta. I am eight. Han har nog fått hybris, och glömt att han missar ett antal kalas om han hoppar över så många år.

Tårtan var nog höjdpunkten. Muffinsar formade till en trea med en ätbar tågbana på. Det blir favorit i repris i oktober fast då dubbelt så stor, med två treor.

Happy birtday och Ja må han leva för treåringen



Ljusblåsning



Sophie, Gustave, Axel och Etienne mumsar



Nils gick från famn till famn, här med grannen Sofia



Bästa presenten, vesslan, ett måste för alla barn i Kina



Arvid är fem och kan sladda med sin...



Linda assisterar vid fiskdammen



Dagiskompisen Sophie får hjälp av pappa Robert

När vi valde vårt hotell i Thailand tänkte vi att det kunde vara kul med ett ställe med andra svenska barn så att Axel skulle ha kompisar att leka med. Hotellet var fullt av svenska treåringar. Axel var mest frågande till varför alla pratade svenska och valde att bara leka med en thailändsk tjej. De simmade runt och pratade engelska. När det sen visade sig att hon hade en I-pad var vänskapen given.

Det är bara att konstatera att det jag trodde skulle vara mest jobbigt för Axel i Kina, språket, inte varit något problem. Efter sju månader här förstår och pratar Axel bra engelska för att vara tre. Den första tiden var han knäpptyst på dagis men det är tydligt att han har lyssnat för nu pratar han på. Det märks att han har bra fantasi. Han berättar saker som att "We have two small rabbits and on big cat at home". Faktiskt ingen sanning i den meningen. Idag sa han "I´dont want cake, I eat my apple". Något han snabbt ångrade. De böcker han har på engelska vill han att vi först översätter till svenska, sen läser på engelska och sen översätter igen. Han frågar hela tiden om nya ord på engelska. Det märks att han har bestämt sig för att lära sig språket.

Kinesiskan utvecklas också. Det första han säger till Xiong när hon kommer på morgonen är "yiqi wan" leka tillsammans sen när jag tar fram hans kläder säger han " Bu yao yifo" Jag vill inte ha kläder.

Nils har sagt "titta" hela dagen. Hans första ord. Vi får se om det nästa blir på svenska, engelska eller kinesiska.

Att dela lägenhet med Nils just nu är som att ha en bestämd och ihärdig butler med alkoholproblem hemma. Han sorterar allt på sitt galna sätt. Varje morgon plockar jag i alla Andreas strumpor i lådan som Nils har sorterat till golvet. Fem gånger varje dag plockar jag tillbaka alla skor som Nils rivit ut för att inspektera. Vi har också långa diskussioner om vad man egentligen har en fjärrkontroll till. Kan man äta den eller inte. Varje gång jag lagar mat drar Nils ut kryddhyllan och sorterar runt lite. Han går också runt med gåvagnen och kollar läget och pratar för sig själv.

Testar om sojan går att dricka


Kollar in vår hyresvärds svärfar som för 150 gången lagar vår dörr

Idag har vi tränat på att dela med sig hela dagen. Axel har haft lite feber och varit hemma från dagis. Jag tror Nils fick en chock att han mitt i veckan var tvungen att ta hänsyn till brorsan. Axel vinner heller inga medaljer i grenen dela med sig, men efter ganska mycket tårar lyckades vi leka tillsammans.

Idag firar vi Nils som varit lika länge innanför som utanför magen och som spenderat två tredjedelar av sitt liv i Kina. Han har tagit högtidsdagen med lugn och firat med två portioner kvällsgröt för att han kanske, kanske kan tänka sig att sova lite mer i natt.

Vårt halvår i Shanghai har både varit det bästa och jobbigaste vi gjort tillsammans som familj. Vi har lärt oss hur mycket som helst, träffat fantastiska vänner, ätit extremt god mat, blivit ett tajt sammansvetsat lag och kan nu tackla kinesiska vardagsproblem både med glädje och med ilska. Nu känns det som om nedräkningen börjar. Dagarna i kalendern blir färre och helgerna då vi inte har en plan är få. Hur ska vi hinna med allt? I juni är det Katarina Bangata som gäller igen.

Här är pyret som somnade under avskedsmiddagen hos farmor och farfar för ett halvår sen...




...och här är världsvana killen som kryper runt på Peace hotel på the Bund, kan åka rutschkana, inte gråter för en kallsup och inte räds något i jakten på leksaker.

Mamma, fåglarna vill komma ut, sa Axel i söndags när vi tittade på fågelburarna i Fuxing park.

Jag tror att han har helt rätt. I Kina är det vanligt att ha ganska stora fåglar i bur. Burarna med fåglarna i tar man med sig ut i parken för att ge fåglarna lite luftombyte. Det är vackert att se på, men väldigt trångt för fågeln.

Axel har alltid haft ett stort intresse för djur. Nu har det utvecklats till att han även månar om djuren. Han har också slutat äta vissa saker. Kycklingar kan gå så det kan han inte äta. Anka, vilket de får ganska ofta på dagis, kan han inte heller äta. Fiskar simmar så det är han också tveksam till. Köttbullar, korv och (lite ologiskt) chicken nuggets, kan han tänka sig, men i övrigt har han helt övergått till vegetarisk föda. Tur att han gillar bönor.

Det enda som är roligt med att Andreas har haft mycket på jobbet den senaste tiden är att man får följa med till kontoret och skriva ut avtal, rita, titta på utsikten och äta dajm.

Utsikten från 25:e våningen domineras av centrala Shanghais två motorvägar. Stan delas av två åttafiliga motorvägar i två plan och utanför Andreas kontor korsas de. Det är många bilar att titta på.

Igår firade Nils sina åtta månader i livet med att stå upp. Han har svårt att vara still. Polisgrepp krävs då blöjan ska bytas.

Idag har han testat min nya ångkokare. Nu ska vi laga våra egna dumplings. Av alla kinesisk mat vi ätit de här fem månader är helt klart dumplings det godaste. Små knyten fyllda med kött och soppa. Om någon förstår hur man får in soppan i dumplingsen berätta för mig. Vill man lyxa till det går man till Din tai fung och äter dumplings med tryffel i. Det finns inget godare.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om femmånadersjubileumet i Shanghai. Just nu är det dassigt väder och vi väntar på våren och att platanernas vackra gröna löv ska slå ut igen. Då blir Fuxing lu en ända lång grön tunnel och det är mysigt.